Detta torslag har väckt anstöt nurvud-js sakligen af två skäl: först derför, att man li öreställde sig att det fordrades att ban-i; xerna zkulle redan samma dag kunna prestera len nämnda dagboken atslntad, hvilket, i betraktande af den mängd afdelningskontor itskilliga banker ega, ej gerza var verkställbart; och, för det andra, emedan det af inansministerns yttrande tiil statsrådsprotokollet visade sig, att han sjelf antog, att let skulle för bankerna blifva ett sädant rödtvång att understundom utsätta sig för let stadgade bötesansvaret, att böterna zunde påräknas eåsom gifven statsinkomst. Utskottsförslaget, som jemväl bibehåller ;n sedelutgifnivg på kassa, om hvilten utskottet sjelft säger, att den i sjelfva verket nnebär endast en ganska ringa inskränkting af den enahanda rätt, som K. M:t veat medgifva, och hvilket förslag sklunda oorde förusätta samma behof af kontroller, vill likväl icke veta någonting at den k. oropositionens dagbok, utan, nöjer sig med månadsrapporter och rätt för konungens beallningshafvande eller finansministern att vär som helst låta anställa granskning af oankernas ställning. Visserligen bibehåller atskottet böterna, men endast för det fall,l: utt ett anmärkt öfverskridande af sedelut-: i gtritten ej inom fem dagar blifvit rätadt. En reservant inom utskottet, hr Gumeljus, har, och såsom oss synes med fullt fog, yttrat sig anse att utskottet härigenom förvandlat det k. förslegets dagaböter till, snart sagdt, ett gyckelspel. Jag antzger exempelvis — säger den nämnda reservanten — att Skanörs enskilda bank, grundad på 1 million i grundfond och en halt million i reservfod, för hvilka belopp säkerheter blifvit nedsatta, men nära nog fri från guldkassa, som ej heller af bankens affärsväsner plägar starkt tagas i anspråk, begagnat sin sedelutgifningsrätt ej blott till medgifna beloppet, två millioner, utan en half million deröfver. Det var kanske mera förut under månaden, men på dess sista dag var sedelutgifningen nedbringad till eu half million för mycket. Det åligger då banken, för att undgå något som helst ansvar, att inom 5 dager derefter mot lämplig säkerhet (t. ex. en del af den sedelgrundande portföljen-) skaffa sig från en grannbank af dess på månadens sista dag uppvisade kassa den nö diga halfva millionen, hvilken samma halfva million med nattågens hjelp kan, om Skanör då ligger vid jernväg. under svår penningtid sex dagar ä rad (31 Msj samt 1, 2, 3, 4 och 5 Juni) visas upp i 6 olika banker såsom grund alltså för 3 millioners sedelutgifning på guldkassa, som skulle finnas krona om krona. Detta får nu visserligen icke upprepas oftare, ty då inträder annat straff, men en eller annan gång, då det kniper, kan en guldfri bank alltför väl månaden igenom och fem dagar derutöfver klanderfritt öfverskrida sin sedelutgifring på grund af angränsande banks förmodade bättre kassa, och fortsätta dermed under nästan hela följande månaden, om kassa kan för en dag till uppvisning få lånas. j Vi tro att det skulle vara ganska betänkligt att lemna fältet öppet för så beskaffade manövrer, som de här supponerade, och till hvilkas anlitande många ibland dem säkert icke skulle af några skrupler afhållas, om man får sluta till deras skaplynne af hvad man känner om den förflutna tidens erfarenhet och af hvad utskottet sjelft om dem visat sig tänka då talet var om det sätt, hvarpå guldkassa skulle kunna presteras vid afdelningskontor i hufvudstaden. Rådligast är derföre att ej blottställa bankerna för dylika frestelser — och ej heller den allmänna rörelsen och landets ekonomiska välfärd för deras förr eller senare sig uppenbarande följder. Och detta undvikes säkrast samt utan all olägenhet för rörelsen, genom ett absolut förbud mot sedelutgifning på kassa och genom lätt åvägabragta kontroller deröfver att bankerna icke kunna utgifva mer sedlar än hvartill de varda lagligen berättigede. Vi böra slutligen nämna, att utskottet adopterat hr Wallenbergs förslag, att det skulle åläggas bankerna att ovilkorligen, när så fordras af den, eom innehar en af banken utgifven sedel, iniösa densamma med verkligt mynt. Mot de ganska beaktansvärda betänkligheter finansministern framställt mot ett sådant stadgande, förnämligast ur synpunkten deraf, att det uttagande at guld från riksbanken, med deraf härflytande minskning i riksbankens sedelstock, som häraf skulle blifva en följd komme att utöfva en alltför stor tryckning på penning: marknaden, anför utskottet hufvudsakligen endast den omständigheten att bankernas nu gällande oktrojer först efter hand utlöpa och att således behofvet af guld för ändamålet jemväl endast skulle efter hand inträda. För vår del tro vi, att om bankerna cke få tillstånd att utgifva sedlar på kassa, komme, i betraktande af allmänhetens förkärlek för sedlar, så länge intet tvifvel om leras säkerhet förefinnes, anepråken på erhållande af guld mot de enskilda bankernas sedlar att blifva ganska sällsynta, undantasandes möjligen på platser sådana som Göteborg och Malmö, derifrån liqvider på utlandet med klingande mynt kunna if;ågasomma, och skulle till följd häraf den åsytjade fördelen, att få landets guldförråd förleladt på flere ställen i landet blottiringa nån ernås, Detta skulle, tro vi, endast i let fall inträffa, att bankerna få utgifva jedlar på guldkassa, men vi anse olägenheerna deraf vara så stora, att vi icke till et priset vilja köpa fördelen af guldförrålets fördelning i landet. I öfrigt neka vi cke, att vi tillerkänna icke så ringa giltiget åt det resonnement hr Wallenberg förde rid, om vi minnas rätt, 1872 års riksdag, lå han ansåg det orimligt att ålägga banerna infria sina sedlar med klingande nynt så länge riksbankens sedlar i alla anIra liqvider gälla såsom lagligt betalningsnedel. Det kan tilläggas, att åtminstone å länge riksbankens sedlar vid anfordran ned mynt inlösas, synes det ännu mindre ehöfligt och till och med ännu mindre imligt, att betaga de enskilda bankerna ätten att med dem infria sing sedlar. Vi efara också att detta åläggande inkommit utskottsförslaget endsst för att bereda en örevändning för medgifvandet af den sedelitgifning på kassa, som utskottet velat åt jankerna bevara, och genom hvilken skulle ibehållas all den osäkerhet och alla de vålor, som äro oskiljaktiga från sedelutgifing på en grund, som är så rörlig som ontant kassa, och hvars tillvaro är så svår tt kontrollera som denna. Samtidigt med förslaget till nya grunder ör landtförsvaret utdelades äfven ilördags ill kamrarnes ledamöter tryckta exemplar fett underdånigt betänkande angående or andet af ett på allmän värnepligt grundadt)k jöförsvar, atgitvet af dertill i nåder ut-)fc edde kommitterade, nemligen konterami-b: alen Sundin samt kommendörkaptenerna ö! tackelberg, Lindmark. Pevron och vaonlv: a — Lr e— ! mA I kk mn få en Vete rg fr FR ker FR IR fa rdr ne dn LR IfA JA Bk ER RR NH mv dd RRD HN tr am BH FH NM KL KM