Ji dag förekomma till afgörande i kamrarne. Vi bekänna att vi med icke ringa öfverTraskning tagit del af det sammansatta utskottets förslag, och vi äro långt ifrån att önska se detsamma Yinna riksdagens bifall, Skilnadea meilan den kungl. proposition, som utskottet haft att pröfva, och utskot(tets eget förslag, är i korthet sagåt den, att medan propositionen sökte Ästadkomma Jätminstone någon begränsning af den sedelmassa, som de enskilda bankerna skulle ega Tutsläppa, samt ådagalade ett allvarligt bemödande att förebygga den medgifna sedelutgifningsrättens öfverskridande och missbrokande, så vidgar utskottets förslag i högst betydlig grad de nu utstakade gränserna för sedelutgifaingsrätten, samt borttager på samma gång snart sagdt hvarje spär af kontroller mot öfverskridandet af dessa allt för vidt utmätta gränser. At den reåogörelse för utskottets förslag, som varit i vårt blad meddelad, har läsaren haft tillfälle inhemta, att utskottet vill medgifva sedelutgifning: på grundfondehypotek till hela grusdfondens belopp; på reseryvfond, uader förutsäitning att den utgöres af säkerheter, jemförliga med grandfondshypotek och hvilka blifvit i allmänt förvar nedsatta; på bankens fordringar af hvad beskaffenhet som helst intill beloppet af halfva grundfonden och med vilkor att basken håller en guldkassa motsvarande 10 procent af grundfonden, samt slutligen på allt vid hufvudkontoret befintligt, banken tillhörigt gud, som i värde öfverstiger 10 proc. af grundfonden. Då vi för några dagar sedan något utförligare sysselsatte oss med detta ämne, sökte vi ådagalägga, att med en sådan utsträckning af rättigheten att grunda sedel utgifnivg på säkerheter, som den utskottet här föreslagit, skulle de enskilda bankerna blifva i tillfälle att hålla i omlopp en så betydlig sedelmassa, att, om dertill i betraktande tages, att en ganska ansenlig del Jat dessa bankers riksmyntskassa, som nu hålles bunden för att fondera en del af den sedelutgifning, som för närvarande eger Irum, skulle kunna frigöras att användas i bankernas rörelse, förefunnes icke ringaste Tanledsing befara någon minskning i det för rörelsen nu tillgängliga belopp af omsättningsmedel i fall sedelutgifningsrätten stannade dervid och all sedelutgifning på kassa förbjödes. Betraktår man t. ex. sammandraget af de enskilda bankernas ställning Iden 31 Mars detta år, finner man att de då Thade utelöpande sedlar till belopp af Rdr 74,948,946, Iobegagnad sedelutgifningsrätt... 9337,628, samt riksmyntskassa............... 88,101,853. Med den sedelutgifningsrätt, som utskot tet velat medgifva på grund ensamt af gäkerheter, skulle bankerna samma dag egt utsläppa sedlar till belopp af rår 74,789,389, således till i det allra närmaste samma summa, som den de vid tillfället verkligen hade utelöpande; och för att icke ha behöft anlita denna rätt till dess yttersta gränser, Jutan bibehållit den samma reserv, som de jegde i den obegagnade sedelutgifningsrätTten, hade de endast behöft anlita sin riksmyntskassa för det jemförelsevis ringa beTloppet af något öfver 9 millioner rår, hvilI ket lemnat dem i behåll en kassatillgång af inemot 29 millioner rår. Vi tro att dessa siffrör ovedersägligen ådagalägga, att icke Iden ringaste fara för någon omsättningemedlets minskning skulle uppstå, om, efter en utsträckning af sedelutgifningen på gäkerheter, sådan som utskottet velat medgifva, man bortioge all sedelutgifning på kassa, För att motivera förslaget att låta de enskilda bankerna, förutom denna vidt utsträckta sedelutgifning på säkerheter, jemväl bibehålla en sådan på grund af kassa, för så vidt denna utgöres af guldmynt vid hutfvadkontoret, har utskottet icke att anföra något annat skäl, än det ur hr finansministerns yttrande till statsrådsprotokollet hemtade uttrycket, att sedelutgifningen bör bibehålla en tänjbarhet, som sätter bankerna i tillfälle att gå en sond och kraftigt växande rörelses behof till mötes, Detta är, med förlof, en fras, som nog klingar rätt bra, men vid närmare påseende befinnes fullkomatt det är nonsens att säga att någon tänjbarbet af de enskilda bankernas sedelmassa är eller kan blifva för rörelsen behöflig. bör ega en tänjbarhet, hvilken lämpar sig efter rörelsens behof och utveckling. Icke annat vi veta, är klingande mynt verkligen också ett omsättningsmedel, minst lika godt, och kanske något bättre, än de enskilda I bankernas pappersfabrikater; och då man nu förutsätter att bankerna skulle ha inneliggande guld såsom fond för de sedlar, I hvilka skulle åstadkomma den af utskottet ksyftade tänjbarheten, så vunnes den lika väl om bankerna i stället behagade omedelbart tillhandahålla rörelsen detta guld, som skulle fondera deras gedlar. Och skulle nu så vara, att allmänheten, på grund af vanans makt och för den större beqvämlighetens skull, föredroge sedlar framför guld, så misströsta vi icke att riksbanken benäget åtager sig bestyret att tillhandahålla sina seälar mot de enskilda bankarnas guld och sålunda förhjelpa oss till tänjbarhet äfven i sedelförrådet. Vi ana att detta tal om tänjbarhet till någon del har sin grund i reminiscenser af påståendena, att till utbrottet af åen sen2ste våldsamma och förödande amerikanska krisen till icke oväsentlig del medverkade den omständigheten, att pappersmyntsförrådet, de s, k. greenbacks, var till siffran en gång för alla fixeradt och således icke lämpade sig efter en växande rörelses behof. Utan att nu inlåta oss på frågan om i hvad mån denna omständighets inflytande må ha -härvid blifvit öfverskattadt, vilja vi blott erinra om den vigtiva omständigheten, att greenbacks voro Förenta Staternas enda lagliga betalningsmedel, hvilket icke kunde ersättas med guld, emedan ett betydligt agio -förefanns emellan guld och de med tvängskurs löpande greenbacks. Då man hade fixerat det belopp af greenbacks, som fick utsläppas, hade man således i Förenta Staterna verkligen berötvat omsättningsmedlet desa tänjbarbet. Men detta, hvilket måste betraktas såsom högeligen oklokt och vådligt, är någonting helt annat än tänjbarhet hos enskilda bankers sedelutgifning, och är på intet sätt att befara hos oss, der guld och sedlar kunna i lika grad användas såsom omsättningsmedel, och der riksbanken eger att tillhandahålla sedlar till obegränsadt belopp åt en hvar, som begär sådana mot presterande af klingande valuta. Det är för öfrigt föga mindre än komiskt, då man Sh a era ord tillstyrker sedelntgifning på guldmyntskassa, snart sagdt a all skymtafkoairoll — hvarom mera här nedan — i gina resonnementer yttra, att kontrollen öfver en gedelutgifning på kassa är förenad med icke så litet besvär och måhända ej heller kan blifva så fullt tillförlitlig;. Det är kanske derföre som utskottet tyckt, att man icke bör göra sig onödigt besvär med ett fruktlöst försök att åstadkomma kontroller. ReaNT RA BASTIAN EN TIN NÖD RS ET ERA MS MT Ta kara ltt, Ha ana årg a hdn te End — — — — —X———————.X— b) AA RAR RR EE NE an AN TT RA IT, RN TT NA mn a ligt tom och innehållslös. Vi drista påstål Det är tillgången på omsättningsmedel, roml As rt fa BA YR nt Ht RU JE Tfn, AL foga CA keel Mn Tatt LIGE Ka IAEA fon fak Ar frå Örat bett öRA I KR Id DA I KA ke AE KR Ft AN kk RE EE RR