borg till Hull 250 emigranter. — Sällskapet för Norrlands väl höll i går afton i slöjdskolans stora hörsal det förut omnämnda kretsmötet med sina å denna ort vistande medlemmar och andra för sällakspets ändambl intregserada personer. Ordet föråes af landasekreteraren J. A. Thom6e, anm föredrag och utredde da till disknssion framstälda frågorna, at hvilka den första i ordningen tilldrog sig största uppmärksamheten och föranledde flers af deltagarne i mötet att uppträda. Denna fråga afsåg ästadkommandet af en jernvägsförbindelse mellan Bot:niska viken och isfri hawn i Norge öfver Norrbotten förbi der varande malmfält och de åtgärder, gom i anledning deraf böra vidtagas. Ordföranden utvecklade de skål, som i flere hänseenden tala för en banas byggande utmed Gellivaras outtömliga malmförråd, och upplyste, att de öfriga kretsmötena uttalat sig för den åsigten, att frågan borde öfverlemnas åt en komitå af sakkunnige, framstående män, hvars ordförande och ledamöter sällskapet skulle inom eller utom sig utse. De öfriga talarne uttalade sig samtliga för den ifrågasatta jernvägsbyggnaden, hvars fördelar i ekonomiskt hänseende ansågos höjda öfver allt tvifvel. Men deremot ville några af dem, nemligen professorerna Ångström och Thorell samt kapten Schubert, hvilka sistnämnde under sökt den föreslagna linien, att en undersökning skulle anställas angående qvaliteten af Gellivarafältens malm, innan man vidtoge några vidtomfattande åtgärder. Uppgifterna om malmtillgångarna voro deremot öfverensstämmande, så att man i det fallet icke behöfde hysa några farhågor. Hr Nyström ansåg deremot, att frågan vore i det skick, att den nu kunde besvaras, och ville hafva detta svar affattadt i öfverensstämmelse med de öfriga kretsmötenas. Efter slutad diskussion förenade sig mötet om den meningen, att tiden vore inne för utseende af en komitå, hvarjemte den önskan uttrycktes, att komiten först och främst måtte taga i betraktande, om någon undersökning bör ega rum eller icke. I afseende 4 det andra spörjsmålet vore alla talarne, hrr Thomåe, Nyström, apotekaren Brun och major Adelsköld, likasom mötet sjelft, ense derom, att Norrland, i händelse dess behof af säd för vintermånaderna blefve större än vanligt, icke kunde under vissa förhållanden, t. ex. tidigt isbeläggande af vettenkommunikationerna, få detta behof fyldt i rättan tid, och att detta förhållande vore af beskaffenhet, att påkalla statsmakternas uppmärksamhet och ett påskyndande af norra stambanans byggande. För denna åtgärd uttalade sig talarne ganska lifligt och framhöllo, att sällskapet borde göra allt hvad i dess förmåga stode för att få denna bana färdig så snart som möjligt. Samma åsigter gjorde sig äfven gällande i flere yttranden, såsom af hrr Adelszöld och Brun, beträffande det tredje diskussionsämnet, som bland annat handlade om lämpligaste sättet för åstadkommande af tidsenliga transportmedel öfver land mellan de segelbara vattnen. Ordföranden ansåg väl, att sällskapet. borde verka för, att sådana bolag kunde komma till stånd, hvilka hade till ändamål att bygga ändamålsenliga kommunikatiousleder för underlättande af trafiken å stambanan. De förstnämnda talarne varnade deremot för hvarje åtgärd, som på något sätt kunde vara egnad att splittra krafterna, och frambhöllo, att. om man finge stambanan väl färdig, bibanor då också i Norrland lika väl som på andra orter skulle byggas, der de behöfdes; hvarjemte hrr Ångström och Nyström äfven uttalade sig om sträckningen af jernvägen. Som meningarna voro delade, öfverenskom man, att något bestämdt svar icke skulle afgifvas, utan skulle den förda diskussionen tjena som sådant. I anledning af det fjeråe och sista spörjsmålet förenade man sig om den gemensamma åsigten, att Norrland med sina rike tillgångar vore af stor betydelse för det öfriga fosterlandet såsom konsumtionsort och att sällskapet för Norrlands väl kunde verka för denna landsdels framåtskridande. Härmsd voro de föreslagna frågorna behandlade, och det ej talrikt besökta mötet ftekildes efter tre timmars sammanvaro, sedan major Adelsköld tolkat de närvarandes förbindelser till hr Thomå6e, den egentlige stiftaren af och själen i sällskapet. D. B.)