Aftonbladet – 8 maj 1874, sida 3

ABRAM RNOENRAAN FÅNGENSKAP.? ROMAN I TVÅ DELAR AF OUIDA. FRÅN ENGB.USKAN ÖFVERSATT AF (. C. Då bruden ändtigen sväfvade fram öfver gången, hördes ett doft mummel af en motvillig, men ovilkorflig beundran. Aldrig hade hon varit skönare; hela hennes form fulländade gestalt var alltifrån hjessan höljd i en sky af de dyvbaraste spetsar, hvilka äfven garnerade det långa släpet. Den sam metslena rosenhyn och de stora, underbart glänsande ögonen förhöjdes ännu mer genom den skira slöjan. OXvanför det kungligt dyrbara briljantdiademet voro orangeblommor rikt inflätade bland lockarne. Hon var skön som en dröm, af Rubens, oöfver träfflig och majestätisk i hela sin hållning. Förgäfves forskade jag dock efter en gnista af kärlek eller ömhet, jungfrulig blyghet eller varm glädje i den blick hon vid altaret fäste på de Vigne — jag sknlle velat finna något, som kunnat betaga mig min ängsliga fruktan, att han nu sålde sig åt en marmorstaty. Belyst. af solens, genom kapellfönstren brokigt reflekterade strålar, trädde hon upp till altaret, intog sin plats vid brudgummens sida och ceremonien begynte. Biskopen af Southdown förrättade vigseln och läste öfver dem de ord, som med kyrkans band förenade dem med hvarandra, ) Se A. B. u:r 88-03, 95, 97-104,