Aftonbladet – 8 maj 1874, sida 2

den princip, enligt hvilken staten på grund af sin pretenderade allmakt på det politiska området också skulle kunna organisera det kyrkliga lifvet. I öfverensstämmelse med denna grundsats har staten förklarat de andligas egendom för sitt domän, gjort anspråk på öfvertagandet af kyrkliga funktioner, eller -att evangaliets förkunnande och sakramentenas meddelande blott kan ske med regeringens samtycke, och vägrat att erkänna påfvens jurisdiktion i andliga angelägenheter, oaktadt han är hörnstenen iden katolska kyrkans organisation. Ja, staten har till och med tillvällat sig rätt att af sätta biskopar och prester, och dock är efter den för alla kristna folk gemensamma ordningen stat och kyrka tvenne vid sidan af hvarandra bestående samfund, som äro alldeles oberoende. Med denna grundsats är Majlagens utförande helt och hållet oförenlig; derför ha till och med de radikala schweizarne förkastat införandet af sådana lagar, som de finna i oupplöslig strid med religionsfrihetens id6. Skulle då kanske åtta millioner preussiska katoliker, hvilkas kyrka går tillbaka till de äldsta tider, finna sig isådana lagar? (Skratt.) I skratten, men katolikerna känna sig manade att gråta. I borden dock, under det I kasten så många katolska biskopar ifängelse, blott erinra er det enda ordet: kyrkoförföljelse; ty vi lefva midt under en sädan förföljelse. I använden emellertid ej detta ord, enär det skulle betyda, att I uti de åtta millioner katolikerne se detsamma som de romerska impe ratorerne sågo uti kristendomen och dess stiftare, nemligen menniskoslägtets fiende. I historien finnes icke någon förebild för regeringens ståndpunkt, kanske icke ens i franska konventet. (Skratt.) Och hvad vunno männen at 1789, som dock voro utrustade med vida starkare hjertan än I? Verkliga statsmän borde kunna inse, att man icke heller nu kan vänta bättre resultat; men ledarne af vår politik tyckas ha tagit till valspråk: Vi göra hvad vi behaga; framtiden får sörja för sig sjelf. Hertigdömet Lauenburg intar alltjemt en undantagsställning i tyska kejsarriket. Detta lilla land, hvilket som bekant fråntogs Danmark, har blifvit förenadt icke med Preussen, utan med preussiska kronan, och har till kansler furst. Bismarck. Det har vidare en kammare, bestående af fyra stånd — detta för Kreuzzeitung så kära parlamentariska system. I alla andra hänseenden administreras Lauenburg som en preussisk provins och lyder under samma lagar som Preussen. Befolkningen vill med all makt komma ur denna undantagsställning öch begär att blifva ordentligt inkorporeradt uti Preussen. Lauenburgarnes klagomål hafva funnit uttryck i deras representanters veto och äfven uti debatterna i preussiska landtdagen. Det som hittills hiadrat inkorporationen är fördelningen af: hertigdömets rika domäner, till hvilka både landet och suveränen anse sig ega uteslutande rätt. Nu tyckes man dock ha kommit till en kompromiss i saken. Domäner till ett värde af en million thaler skulle blifva suveränens egendom och de öfriga skulle utgöra en provinsfond för landet. Man kan sålunda motse, att lauenburgarne snart skola komma i åtnjutande af den äran att vara preussiska : undersåtar. Af de fyra kyrkopolitiska lagar, som österrikiska regeringen framlagt för riksrådet, hafva de båda första — lagen om katolska kyrkans ställning i sitt förhållande till staten och den som bestämmer att inHS oc Mo tt MÅ Ke rt rt ov KL DA KL AE CER (dr fa Jane ja fört bar komsterna af kyrkliga gods och förläningar skola användas att till en viss andel aflöna det icke ordinerade presterskapet — blifvit antagna af både herrehuset och deputeradekammaren. Den tredje, som angår religionssamfundeons ställning i staten, har blifvit antagen af deputeradekammaren och denl. komit, som herrehuset tillsatt, för att af-l. gifva betänkande i denna fråga, har till-: styrkt lagens antagande. Deremot har den fjerde lagen, den så kallade klosterlagen, i depriradekammaren framkallat ett mot stånd, Wvilket regeringen icke väntade sig. Kammaren har framstält amendement till lagen, hvilka kultusministern anser oantagliga, men hvilka den allmänna meningen med rätta anser som en garanti mot miss-: bruken i klostren, Ett af dessa amende-l: ment förbjuder dem utöfvandet af disciplinär makt i ändamål att förhindra hörsamhet för lagarne eller fritt utöfvande af medborgerliga rättigheter. Det andra föreskrifver visitationer i klostren af verldsliga myn digheter för att tillse att lagarne iakttagas. Ewt tredje amendement förbjuder att främlingar intagas i klostren äfvensom att de få hyra desamma. I denna form kommer lagförslaget att remitteras till herrehuset; men ministeren hoppas att detta skallförkasta de af henne ogillade amendementen och att lagen skall komma att återförvisas till deputeradekammaren. Om så skulle ske, kommer sålunda att uppstå en konflikt mellan de lagstiftande myndigheterna, som skulle kunna lada antingen till återtagande af de kyrkopolitiska lagarne, hvilka regeringen förklarat sig icke vilja skilja från hvarandra, eller till en ministerförändring. Men tiden för afslatandet af riksrådets session är nära förestående, och diskussionen om lagförslaget kan derföre icke komma att ega rum förrän under nästa session. Kanske skall man under tiden kunna finna något sätt att komma öfverens. Ordensutnämningar. KK. M:t har i extra ordenskapvitel utnämnt. den 29 sistl