Aftonbladet – 7 maj 1874, sida 3

Några ord rörande frågan om undervisningsverken. Uti en om ett varmt intresse för ungdo mens bildning vitnande artikel: Några orc om universiteten och de nyare undervis ningsverken, har Aftonbladet för den 27 sistl. Januari till behandling upptagit et ämne, hvars omätliga vigt icke bör kunna undgå nägor, som allvarligt betänker, ati det är utvecklingen af menniskans andliga krafter, och endast denna utveckling, som förmår föra henne närmare och närmare mot den fullkomlighet, till hviiken hon enligt sin, eviga bestämmelse bör sträfva, samt att undervisningsverken hafva den höga bestäm melsen att naturenligt befordra denna ut veckling. Dock har artikelförfattaren icke i doss helhet behandlat vitt ämne, utan der ifrån uteslutit den af honom nödig ansedda omorganisationen af universiteten. Insänd. deremot har egnat sin uppmärksamhet, väl icke åt universitetens omorganisation — ty behöfligheten af en sådan har han icke an sett sig befogad att utan vidare antaga — utan At deras verkliga, nuvarande organisgation, men icke heller åt denna organisa. tion i dess helhet, utan endast åt den del deraf, som beträffar det egentliga undervisningsväsendet. Sina tankar öfver detta ämne har han så mycket hellre trott sig kunna öfverlemna åt offentligheten, som de icke framträda med anspråk på ofelbarhet, utan endast med önskan att sålunda möjligen föranleda sakkunnige män att äfvenledes egna sin uppmärksamhet åt ifrågava rande undervisningsväsende. Det är en känd sak, att vid våra universiter föreläsningarna bilda det snart sagdt enda undervisningsorganet. Här uppstår den frågan, huruvida dessa föreläsningar, tå vigstiga och eambärliga för undervisningen de än i och för sig sjelfva utan tvifvel äro, dock ensamma förmå befordra den grundMighet i vetandet, som är det tänkande förnuttete oafvisliga fordran, samt väcka och undorhålla den vetenskapliga anda, som vitnar om universitetens helsa och blomstring. Betraktar man nu först, för att söka svar på denna karginalfråga, föreläsningarnas egendomliga och gemensamma karakter, så visar sig denna dori, att åhöraren såsom sådan väsentligen är ewoettagande, recipie 22 nåe, att föreläsningarna stledes bilda ett SENDA TETROR ENDE ONA