Aftonbladet – 7 maj 1874, sida 3

närvarande och sitt rika hopp för det tillkommande, Sabretasabe spratt till, steg upp och hvi skade till mig: Detta förekommer mig sc: en afrätt ningstimme, frihetens siata dag har gåt till ända, nu kunna vi kläda oss i säck oct aska, Arthur Ännu påföljande dag, då jag steg upp fö att göra mig i ordning till bröllopsbögtid ligheterna, ljödo öfverstens ord besynnerlig i mina öron. Jag, som förr bevistat tiota af bröllop och betraktat dem med det ung domliga lättsinne, som gör oss unge mä: fullkomligt okänsliga för hvarje allvarsan tanke, klädde mig till denna ceremoni un der intrycket af en sorgsenhet, som om jag kommit att bevista hans begrafning i stället för hans vigsel. Då jag sedan mötte honom i trappan, tycktes mig, att döma et ter hanv glädjestrålande anlete, orsakerna till sorg vara blott inbillade. I några få. nästan med åayrande röst framstammade ord önskade jag honom at uppriktigaste hjerta lycka och välgång. Tack, min käre, hederlige Arthurs sva rade han, tagande mig i famn; agde du att befalla öfver lyckans alla genier, är jag säker de ständigt skulle omsväfva mig.... Kom in och lät oss tillsammans draga nå äta bloss — min sista ungkarlscigary — det skall kanske hålla mig lugn tills bruden blir färdig. O, hvad jag batar alla dessa bröllopsceremonier!) Jag skall känna mig riktigt lättad, då de äro öfver. Han rökte med nervös ifven och bans sinnesförfattning talade om den yttersta otå; lighet. Hvarannan minut såg han på sin klocka, och då efter en kort stund en betjont anmälde att hang mor före ceremonien önskade tala med honom i sitt toilettrum. bortkagtade ban elgarren och lemnade med sägra raska steg rummet. I den med rädjurshufvuden och bronsstatyer prydda matsalongen, hvars midtel vägg var dekorerad med den fana, under hvilken de Vigneg fader stupat samt hans