Aftonbladet – 7 maj 1874, sida 2

fördt, hvarigenom sjöofficerarnes antal från 8,000 gått ned till 5,500, de civila embets posterna hade blifvit reducerade, arbetssät tet på verkstäderna hade blifvit reforme radt, två nya flottafdelningar, den så kallade flygande och reservflottan hade blifvit bildade, amiralitetets administration förenklad och slutligen hade bygts åtskilliga starka och fullkomligt sjödugliga pansar. fartyg. Den liberala regeringen hade under fem är besparat 8 mill. pund sterling på budgeten. Den mörka tafla, Ward Hant gifvit af flottans tillstånd, vore en verklig vrångbild, och talaren ville varna sina politiska motståndare att uppskrämma natio nen, för att befrämja sina egna poli tiska partiintressen. Flottan vore, isyn nerhet i jemförelse med andra länders mariner, förträfflig... Om England om tjugu fyra timmar komme i krig med de tre största sjömakterna, skulle det med lätthet kunna försvara sina egna kuster, sina kolonier och hålla Medelhafvet och farvattnen kring Kina fria för fiender. Sex månader derefter skulle England vara ensam herre på alla haf och ett år derefter skulle icke ett enda fiendtligt fartyg kunna visa sig utom sin kamn till följd af Englands öfver. lägsenhet, Childer grundade sitt anförande på en mängd statistiska siffror och helsa des med lifligt bifall af de liberale. Äfven Göschen tog till orda och förklarade att. om flottan verkligen vore i ett så dåligt skick som Ward Hunt sagt, vore det rege ringens pligt att begära ett mycket stort, utomordentligt anslag af sexmillionersöfver skottet. Regeringen begärde emellertid blot: 200,000 pund sterling, och flottan kunde derför icke vara så bristfällig. Ward Hunt förklarade, att hans skildring af flottans tillständ icke haft någon politisk karakter lika litet som den afsett att oroa nationen. Det var mr Göschen sjelf, som gjort detta. då han föreslog att använda alla de sex millionerna till flottans omorganisation. Vore det ett missförhållande mellan hans anmärk ningar om marinen och de summor, han begärde för den, voro det ett ännu större missförhållande mellan de båda vännerns Göschens och Childers marinpolitik. Hade Göschen rätt, måste Childer ha orätt och tvärtom. Efter några korta anmärkningar antogs derefter flottbudgetens alla punkter med några obetydliga förändringar.