Aftonbladet – 5 maj 1874, sida 3

Er hon värd din vansinniga hänryckng ?: Hans blick blef kall och skarp. Jag hade kanske gått för långt. Med den honom egna högdragenhet, hvarmed han alltid bemötte en förnärmelse,. sade han, i det han gick förbi mig upp 4 vestibulen: Min käre Chevasney, drag dig till minnes den tillrättavisning jag i går gaf lady Blanche och kom för framtiden ihåg, att jag aldrig tillåter någon inblanda sig i mina enskilda angelägenhetet. Lutad mot trappbalustraden, med kaschmirskappan nedgliden af den ena axeln, håret prydt af ett perldiadem, ögonen glänsande at begerstolthet och kindens rosor friskare än någonsin, stodden farliga qvinnan i allsin öfverlägsna fägring, belyst af de talrika vaxljus,som från en krona itaket kastade sittrika sken öfver den stora vestibulen med sina mattbelagda, af tjocka pelare stödda ektrappor. . De Vigne gick fram och välkomnade henne. Hon kastade omkring sig en blick, som oförtäckt sqvallrade om den fröjd bon erfor öfver att : denna pragt med dess högättade egare snart skulle vara i hennes våld. DÖ Då hon inträdde, betraktade henne lady Flora med ett ängsligt allvar. Det var första gången de sågo hvarandra. Nästan häpnadsväckande skön var Trefusis, det kunde ej ens hennes afgjorda fiender förneka ; den rena profilen, de bildsköna dragen, läpparnas form och färg, ögats dunkla glans, figurens formfulländning, allt var förenadt att henne till en synsinnet fängslande före6. ; (Forts.)