Aftonbladet – 5 maj 1874, sida 3

så fixerade på ett enda mål; och Sabretasche hvars liknöjdhet knappast kunde rubbas a någonting, voro om möjligt mera eldade är någon af oss unga dilettanter i den ädl: konsten. Då skymningen satt en gräns fö! vår omättliga ifver, jagten var afblåst och vi återkommit i våra rum att kläda oss til middagen, mötte jag de Vigne, som med et kraftigt slag på axeln sporde mig: 1 Nå, Arthur, hafva vi inte haft en ange näm jagt i dag? Det är riktigt roligt at se den eljest så kallblodiga Sabretasche låna hela sitt intresse åt ett dylikt nöje. Skick: lig skytt är han dessutom. Inte skickligare än du! Men mera lugn och sansad. Halft rädd, framställde jag den frågan huruvida det skulle komma någon främmande till middagen. Ja, svarade han kort. Levisons. lady beg missa Trefusis och några andra fa miljer. Jag kände, att jag rodnade af harm, så djupt grämde det mig, att den sluga qvin nan öfverallt skulle finna utväg att ytterligare snärja sitt offer. Det skall bli fan så löjligt att se, huru den vördnadsvärda, fina lady Flora skall taga sig ut bredvid den snuskiga, sqvalleraktiga och spelsjukas lady Fantyre. De Vignes ögon flammade till. Som detta är mitt hus, inbjuder jag hvem jag behagar, och hvad min mor, den älskliga varelsen, angår, vore det säkerligen svärt att finna någon god nog till sällskap ät henne. Hon är den bästa, mest högsinuvade qvinna jag kan tänka mig. Svara mig, de Vigne, kvad är det hos denna Trefusis, som kunnat fängsla dig så? Hvilka egenskaper hos henne är det du beundrar? Han svarade med passionerad ifver. Inga och alla, Jag vet endast, att jag skulle vilja rifva upp himmel och jord för att vinna henne och att jag skulle skjuta den man död på fläcken, som vågade bestrida min rätt till henne.