Aftonbladet – 4 maj 1874, sida 3

w————— r—— — — —-CJ—— AL Dn tar i sanning på ett ridderligt sätt hennes försvar och ehuru jag vet att det å Vigne gäller som lag att aldrig motsäga vägar jag likväl denna gång vara sjelfständig. och försäkra dig att jag snarare skulle anse som en skam än som en heder att vara bekant med miss Trefusis.Han stod der likt ett säradt lejon, som just skall taga språnget på sin baneman: ugn och kall,.men med sammanbitna tänder öch den qväfda harmen illa dold. Det är nedsättande för er sjelf, lady Blanche, att i.så vanvördiga ordalag väga tala om ett fruntimmer, hvars namn ni aldrig. hört med klander nämnas och hvilket dessutöm -är min vän. Miss Trefuosis är lika väl värd beundran som ni sjelf och jag skall aldrig tillåta: att man annat än med aktning talar om heane i min. närvaro. Hela hans vackra ansigte uttryckte idel hänförelse och förtroende: för denqvinna, hvars ära han med så mycken värma förfäktade, Var hon värd det? Blanche skrattade trotsigt, men såg något slagen ut; äfven hon hade svårt att motsäga honom. Aktning. och beundran! Vet du, Granville, om man lyssnade till sqvaller, skulle man vara frestad tro det du ämnade gifva lady Fantyres niece, fosterdotter, sällskapedam eller hvad bon är — ditt npamn. Kanske. Huru gom helst forårar jag för henne som min. vän sammy aktning som jag skulle fordra om hon blefve min hustru. Han talade långsamt och lugnt, ansigtet var blekt, men i ögat brann ännu samma eld. En dödstystnad följde på hans sista ord, en tystnad af andlös häpnad och outsäglig förvåning, Lady Floras ansigte blef hvitt som den näsduk, med hvilken hon torkade sin panna, och hon vågade ej se upp på sin son. Pfter några ögonblick sade hon med mild värdighet: (Forts.) N