Aftonbladet – 4 maj 1874, sida 3

lat att reservation medföljt dchargefrågan, än äfven statsråd yttrat sig öfverjfrågor, som ej innehål!as i dchsrgefrägan. Hvad beträffar edert pästöende att den i min reservation innehållna. anmärkning :vavarit väckt endast med stöd af genom protokollsgranskningen inhemtad kännedom, så behötver jag blott hänvisa läsaren till reservationens innehåll, som utvisar att den stöder sig på officiella skrifvelser och handlingar, hvilka varit tillgängliga för hvar och en meåborgare, samt på faktiska upplysningar, som meddelats i pressen, till och med af Aftonbladet. Att så varit förhållandet visar sig ock af diskussionen i kamrarne, hvarunder ett par talare sökte försvaga betydelsen af innehållet genom att stämpla deaf mig på grund af meddelade fakta gjorda slutsatser såsom sannolikhetsberäkningar, lösa antagande, och en annan talare förklarade att -anmärkningen ej tiilhörde dem, som samwmaphängde med granskniog af statsrådsprotokollet. Vidkommaade slutligen edert påstående, att jag förr varit af annan åsigt i fråga om reservationsrätt i den nu af mig gjorda riktning, så får jag hänvisa läsaren till riksdagsförhandlingarse under riksdagarne 1873, 1872, 1870, hvilka jag rådfrågat och hvilka ej innehålla nägot yttrande, som gifva vid handen annan åsigt än den nu framstälda, utan har jag vid dechargefrågans behandling deltagit i öfverläggningarne såväl om reservationer som om andra frågor, hvilka bringats å bane, utan att kounstitutionsutskottets eget memorial dertill gifvit an ledning. Jag har:vidare rkdfrågat mina föreläsningar, som under förra årets försommar redigerats till tryckning och der funnit ofvan angifna resonnement om reservationsrätten. Stockholm den 4 Maj 1874. H. L. Bydin. Med hänsigt till den första punkten i den ärade insändarens uppsats, som går ut ph att förfäkta. reservationens lagenlighet erkänna vi oss vara fullt ense med honom derom, att en ledamot har rätt att reservera sig till uiskottets protokoll, likasom naturligen att en dylik reservation ej kan leda till någon påföljd. Men denna senare Ksigt fasthälla vi så strängt, att vi anse den ej ens böra leda till den påföljd, att, säsom vidfogai utskottebetänkandet, kunna gifva anledning. till. diskussion inom kamrarne; Vill nödvändigt en riksdagsman framkalla en sådan, eger han ja att anmäla en anmärkningsanlednving enligt 57 R.O., hvilken af konstitutionsutskottet i dess decharbetänkande måste upptagas till besvarande och på detta sätt kan blifva föremål för öfverläggning inom kamrarne. Ej heller kunna vi i det anförda momentet ur tryckfrihetsförordningen se det ringaste berättigande för en: enskild konstitutionsutskottsledamot att få sin reservation tryckt wid sidan af betänkandet och derigenom gjoråt till ämne för offentligt debatterande, Det oaktadt hafva vi, med anledning af konstitutionsutskottets rätt att förklara grundlag, ej vågat nämna den följda praxis med afseende å reservationens vidfogande för olaglig, utan blott uttryckt vår förundran öfver att den kunnat utbilda sig. Ins. vill vidare, på grund deraf att han i sin reservation åberopat flere allmänt kända officiella handlingar, bevisa att hans anmärkning; ej. väcktsendast med stöd af genom protokollsgranskningen vunnen kännedom. Men det är ju icke innehållet af de nämnda cirkulären som gifvit anledning till den gjorda anmärkningen. utan den förmenta uraktlåtenheten att vid frågans behandling iakttaga lagevliga former, och om denna har reservanten väl endast genom studiet af statsrådsprotokollen kunnat erhålla kännedom, ehuru han deraf kommit till helt andra slutsatser än konstitutionsutskottets öfriga medlemmar, namneligen hrr Mannergkantz och v. Ehrenheim. Värt yttrande slutligen att hr Rydin vid föregående tillfällen skulle motsatt sig rätten för enskilda utskottsledamöter att genom dechargebetänkandet bifogade reservationen framställa andra anmärknivgar än de af utskottet gillade, anser sig ins. hafva gendrifvit. med hänvisning till protokollen för några riksdagar, vid hvilka han, utan ätt ifrågasätta denna rätt, deltagit i debatten om just dylika reservationer. Vi hafva dock ihvarken sagt eller menat att hr Rydin i kammaren bestridt denna rätt, men väl att han gjort det inom utskottet, och tro oss haft grund dertill i ett yttrande vid debatten i onsdags af en ledamot i första kammaren, som brukar hafva god teda pk sig ock suttit vid hr R:s sida i konstitutionsutskottet, rörande hr v. Koch, helst hr. RB. lemnade detta yttrande obestridt. i Med anlednivg at ins:s hänvisnisg till äldre riksdagshandlingar och till den kännedom af hans åsigter i hithörande frågor, som genom dessa kan vinnas, hafva vi sla: git upp Första kammarens protoko!l för 1868. rörande debatten om dechargebetänkandet och åer fonnit följande yttrande med apledning af en punkt i utskottets eget betänkande: Åberopaude min reservation, får jag tillägga, att denna punkt ej angår en principfråga utan ett enkildt mål och dess formela behandling inför konungen i statsrädet, ett mål, hvilket utskottet ej egt inför riksdagen i denna form eller från den af utskottet -intagna ståndpunkt. anmäla. Utskottet har nemligen ansett ärendet icke vara lagönligt behandladt. Det säger, att föreskrifterna i 9:de regeringsformen icke skulle blifvit vederbörligen iakttagna, Epoligt hvad jag förut utvecklat, bade utskottet, enligt denna sin uppfattning, bort tilllämpa.106:e2 och förordna åtal emot den konuvgens rådgifvare, som föredragit ärendet Vi undra storligen. om ej alldeles samma yttrande; med utbyte af orden utskottet mot reservanten och 9f8 regeringsformen mot. 10 och 38 2 B. F., haft full tillämpning på hr. Rydins reservation mot dåchargebetänkandet i år. Och om så är, torde häraf framgå att den utmärkte statsrättsläraren i år ansett rätt för en enskild ledamot af konstitutionsutskottet en åtgärdsom han då anskg för oriktig af utskottet i dess helhet.