Aftonbladet – 4 maj 1874, sida 3

jaldrig egde. Han började förlora; sjelfbi berrskningen och passionen grep förnuftets tygel Han, som under sitt kela Uf aldrig inekat sig någonting, var ej van att hålla I vakt öfver sina känslor, .blödet svallade i I hans ådrorock hjertat klappadehörbart, jag han, äfven framlötad, med sina läppar I vidrörde hennes panna; himlen vet hvad har hviskade till henne, då jag inträdde och anmälde att vagnen var framkörd. Doe flesta hafva redan aflägsnat sig -och som jag hörde, att miss Trefusis önskade vara i staden för mrs. Delavys bal, är ingen tid att försumma. å k De Vigoe frammumlade en ed af harm och Trefusis gaf mig en blick, hvilken hon borde I hafva tmildrat, dereet hon önskat att icke I förråda, hura högst olämplig min mellan: komst var. Hon pådrog sina bandskar och sade med ett iskallt, artigt smålöje: Taek, mr Chevasney! Huru artigtat er att päminna oss. Jag vill för intet prig kommå för sent till mrs Delany, hvilken, som pi vet, är en af mina bästa vänner. För denna gång hade jag räddat honom och vanvettigt nog jublade jag deröfver i mitt sinne: Just som jag icke skulle hatva vetat, att ju flere hinder som möta i ett dylikt förhållande, desto större blir eggelsen att öfvervinna dem. De Vigne skjutsade, under en oafbruten tystnad, mig och några än dra till Kensington. För den stora tjenst jag ansåg mig hafva gjort honom skördade jag uppenbar otack till lön. Han kunde icke bevista mrs-Delanys babaf det enkla skälet, att. han icke var bjuden, Qvinnorna bylla lika ogerna sina bästa vänners. beundrare, som de-se sig af.dem ötverträftade i toiletter, briljanter och annan lyx; och hvem. kan klandra det? Rivalskapet är det farligaste af allarinbördes förbållanden. Dagen derpå for: Trefusis: till Rydeför att der förbrylla andra hjernor och göra sin skönbet beryktad, FNL