, OYRASfTUIat OCH På NDENALNINFAr I riKkSbanken. så måste pedolutgifningsrätten på säkerhoter ökas betydligt utöfver hvad ban Säaett lämpligt, sävida icke .det för landet nödiga otösättningsmedlet skall minskas. Lemnande för tillfället ä sido det älter: vativ, söm hr Åcansministern här antydt, såsom könnande, ur synpunkten af nödig tillgång på omsättningsmödel, bereda en er: sättning för sedelutgifningen på kassa, vilja vi tillse om icke den tillökning af omsättningstedel, som åstadkommes af rättigheten för de enskilda bankerna att grunda sedelutgifning på kassa, betydligt öfverskattas. Det vill synas oss såsom om hr finansmini: stern i sina betraktelser rötande detta ämne och i sina med afseende derå anställda beräkningar alltför uteslutande hade tanken fästad på det belopp egna sedlar, som det under gifna föruwsättningar må vara de enpskilda bankerna medgifvet att utsläppa, med andra ord, på omfånget af deras sedelutgifvingerätt, men lemnade ur sigte den omständigheten, ått i samma mån bankerna öka sin sedelutgi!ninog på grund af innehafvande kassa, i samma män måste de undandraga den allmänna rörelsen ett större belopp af mynt och riksbankbedlar, hvilka, om dei stället utsläpptes i rörelsen, skulle bereda samma tillgång på omsättningsmedel, som de på dem grundäde enskilda banksedlarne. Att nu, då en god del af den kassa, på hvilken sedelutgifning grundas, icke torde vara tillstädes annat än vid qvartalsuppvisningarne, utan ersättes af fordringar hos vVexlingsombuden 0. 8 v., bankerna möjligen kunna vara i tillfälle att, genom rättigheten att utgifva sedlar på kassa, periodvis bereda en verklig och betydande tillökning i om sättnivgsmedlen må vara otvifvelaktigt; men det sätt hvarpå detta sker medförer just de betänkliga strypningarne närmast före och vid uppvisningsdagarne som det är meningen att gerom en py lagstiftning undanrödja, och denna nu för handen varande möjlighet att öka omsättningsmedlens belopp måste således lemnas ur räknigen vid frågans bedömande. Ser man ter på förhållandena sådana de förete sig vid en qvartalsredogörelse och sådana de följaktligen borde. vara äfven deremellan, så skall det visa sig, att de enskilda bankerna, för att fondera sin sedelutgifoing, hålla bundva mynt och riksbankssedlar till vida större belopp, än som rimligtvis skulle erfordras om de hölle riksmyntskassa endast för att vara beredda att infria det belopp sedlar de för värvarande ega utsläppa på grund at deras grundfondshypoteker och kreditivsäkerheter samt för att honarera sina öfriga förbindelser. De taga följaktligen igen at den allmänna rörelsen med ena handen hvad de gifva med den andra. Enligt det qvartalssammandrag (för den 31 Dec. 1873), som hr Wern lagt till grund för sina beräkningar. egde de enskilda bankerna vid redovisningstillfället en sedelutgifningsrätt till belopp af omkring 80 millioner rdr. Denna var grundad på cirka 33a millioner rår grundfondshypoteker, 10, millioner kreditivsäkerheter och slutligen på cirka 36 millioner rdr kassa, d. v. 8. mynt, riksbankssedlar och -behållningar i riksbanken, Men bankerna hade vid samma tillfälle utelöpande egna sedlar endast till belopp af omkring 67 millioner. Drages från denna samma det belopp af 44 millioner, som grundade sig på säkerheter, befinnes det,att vid ifrågavarande tidpunkt voro på grund at innehafvande kassa utlemnade privatbankssedlar till belopp af cirka 23 millioner. Tänker man signn, att de enskilda bankerna, i g:ället för att utlemna dessa 23 millioner rdr egna sedlar, hade satt iomlopp motsvarande belopp af deras riksmyntskassa, säå skulle depnas totalbelopp ha nedgått till cirka 13 millioner. Vi vilja nu visserligen icke påstå, att, äfven om de enskilda bankernas sedelskuld hade varit nedbragt från 67 millioner till 44, deras kassor skulle -ha kunnat inskränkas till ett så ringa belopp som 13 millioner rår, när de vid samma tid hade på upp: och afskrifning innestående omkring 21 millioner, utelöpande poatvexlar för cirka 5 mill. och å beviljade kreditiver outtaget ett belopp af cirka 28 millioner, och ännu mindre tro vi att de kunnat undvara åt minstone nägon del at den reserv, som de egde i den obegagnade sedelutgifningsrätten (cirka 13 mill.); men vi äro fullt förvissade att behofvet af kassa skulle ha, under de förhållanden vi supponerat, minskats högst betydligt under det belopp af 36 millioner, som nu låg bundet hos bankerna, och att en ganska dryg del: af de 23 milloner, som vid anförda tillfälle utgjorde fond för privatbankssedlar, skulle ha kuunat i deras ställe hållas utelöpande, och attsåledes den verkliga minskningen i omsättsingsamedel, som skulle ha uppstått om bankerna icke egt utgifva egna sedlar på grund af innehafvande kassa, icke blifvit så synnerligen betydlig. En sådan minsknivg kunde för öfrigt lätteligen, och utan att bankernas säkerhet äfventyrades, förebyggas genom nkbgot liberalare bestämmelser i afseende å sedelutgifpingsrätten på grund af säkerheter, än dem nu gällande banklag innehåller och till och med något liberalare än dem hr finausministern velat medgifva. Redan på grund af de bestämmelser hr finansministerns förslag innehåller; skulle sedelutgifningen på grund af säkerheter (grunfonden till: hela beloppet jemte reservfonden) kunnat vid den såsom sxempel valda tidpunkten utsträckas till omkring 50 millioner rår, och de enskilda bankerna således för att tillhandahålla rörelsen samma belopp omsättningsmedel, som de då hade utlemnat i form af egna sedlar, endast behöft anlita sitt förråd af riksmynt för cirka 17 millioner rår, i hvilket fall de haft en kassabehållning af 19 millioner, hvilken antagligen, med en så väsentligen minskad sedelskuld, hade varit fullt tillräcklig för behofvet och jemväl fallit icke så obeydligt öfver det minimum af en tredjedel if beloppet utelöpande egna sedlar, som hr: inansministern velat stadga. Hade emellertid sedelutgifningen varit besränsad till beloppet af grundfond och reervfond, och dessa, såsom den 31 Dec. var ändelsen, utgjort cirka 50 millioner rår, är det tydligt, att ett fullt så stort beopp af de enskilda bankernas sedlar, som i nyss antagit, icke kunnat utsläppas; ty ankerna skulle då saknat all reserv i obeagnad sedelutgifningsrätt. Tillgången på msättnipgsmedel skulle alltsk, till följd af n sådan sedelutgifningens begränsning, inskats med så stort belopp, som bankera må ha ansett nödigt att lemna obegagad af den sedelutgifningsrätt de vid tillillet egt. Hade deremot gränserna för sedeltgifningsrätten varit något rymligare utätta, kunde ett belopp af 50 millioner, om vi antagit såsom vid den ifrågavarande dpunkten för rörelsen behöfligt, ha varit tlemnade, och det spelrum af obegagnad sdelutgifningsrätt, som icke torde böra sakag, likväl hafva förefunnnits, I hr Walnbergs motion var, såsom man torde rinra sig, föreslaget, att sedelutgifningsitten på grund af deponerade säkerheter tnlle fä, utöfver grundfondens och reservndens belopp, utsträckas till ett belopp otsvarande högst 50 procent af bankens 0 4 Mob OA tr O MM MÅ om tt mm BH Få mo FR mn mm mm UJ !