Aftonbladet – 2 maj 1874, sida 3

FÅNGENSKAP. ROMAN I TVÅ DELAR AF OUIDA FRÅN ENGELSKAN ÖFVERSATT AF (C.C. Saknar Weive Hurst! O, om ni anade hurna mycket, skulle ni inte fråga så. Mitt vackra, kära hem med sina träd och blommör, sin varma sol och sina qvittrande fåglar! Skulle jag inte sakna Weive Hursr här i detta trånga, qvafva och mörka kyffe, der jag aldrig ser solen, aldrig hör föglarne och aldrig känner en frisk fläkt? Den lilla afbröt sig med en suck så djup Bom hade hennes hjerta velat brista. Hvilken liten känslig varelse, mumlade de Vigne och bugade sig för honne så artigt som hade hon varit en hertiginna. Förlåt mig, Alma, om jag med min enfaldiga fråga ännu mer bedröfvat er. Jag anade inte, att ni var så fästad vid ert hem. Hvem vet, kanske ni en dag återkommer dit. Hon upplyfte lifligt sitt hufvud. O, om jag kunde hoppas derpål Vi skola hoppas derp, log de Vigne, Nägon af de blommor, som ni älskat så högt och vårdat så ömt, skall en dag befalla de små fåer, som nu ligga drömmande i sina slutna knoppar, att fara och återhemta sin utkorade lilla drottning. Hon betraktade honom halft förvånad. Ni tror således på feor? Det tycker jag om er föra Tack! Alma tror således sjelf på den? Naturligtvis, sade Alma med öfvertygelsens hela värma, Shakspeare gjorde det äfven, som ni vet... Han skrifver om e) Se A. B. n:r 88—93, 95, 91—99,