Aftonbladet – 2 maj 1874, sida 3

mr — ret——— känna sig besvärad af den tacksamhet, om hvilken de Vigne ej ville höra talas. Ni är en ädel mano, sade den gamle rörd, och skall nog en dag bli lönad för edra goda handlingar. Min käre sir., skrattade de Vigne, som var mest hågad att vända allting i skämt, jag blir mer belönad än jag förtjenar. Jag är ej ibland dem, som rodna för mina goda handlingar, af det enkla skälet, att jag inga gör, och rodnat har jag ej gjort, sedan jag var sju är och blef kär i min mors kammarjungfru, en liten vacker fransyska med guldörringar, som sedan gifte sig med en slagtare; dälig smak, när hon förut haft mig till beundrare, eller hur? När du kommer till Larave och blir omgitven af en mängd sublima italienare, skall du då öfverge mig för någon annan, lilla Alma?De äro säkert ej så vackra som ni, sir Folko, svarade Alma med oförställd förtjusning. . Tack, älekliga barn! Du gör mig brydd, om du smickrar mig så mycket. Om jag med min lustjakt kommer och helsar på dig, Alma, skall du taga emot mig då? Ja, kom, kom! ropade Alma lifligt, och segla med mig ut på hafvet, så skall jag visa er hafsnymferna, som under vågorna fara omkring uti sina snäckcharer och gä sta hvarandra uti perlesalar. Om niendast tror på dem, skall ni nog få se dem. Poetiska fantasispell sade de Vigne, När skall detta barn någonsin falla ned från sina egna tankars ljusa himmel och komma in uti det verkliga lifvets alldaglighet. 6 (Fortad