Aftonbladet – 2 maj 1874, sida 3

Nåväl, de Vigne, hvad nytt? Skall mini ståren afgå eller ej? De Vigne stannade ännu en halftimmt och pratade med den gamle dels i politik dels i andra dagens frågor. Sina egna affä rer vidrörde mr Tressillian icke vidare, De Vigne var mer artig, aktningsful och förbindlig emot den gamle, ruinerad gentlemannen än emot någon af de högdjn: han träffade i societeten. Hos honom upy trädde den sanna ridderligketen uti sir vackraste skeprad. För olyckan, på hvil ket sätt den än drabbade, var hans sinne alltid öppet, men med lyckans skötebarn ehuru sjelf ett sådant, hade han högst få sympatier. De Vigne var ingen alldaglig karaktär. Under hemvägen utgöt han sin lifliga harm öfver getningsmäånnen till våra vän ners ofärd och önskade det skulle stå i hans makt att hämnas deras grymma oförrätt. Hvilken skriande orättvisa, som regera! verlden! En stackars banknotarie med er sjuklig hustru och några svältande barr tillgriper under förtviflan hundra pund elle! en dylik bagatell af bankens medel med ful afsigt att, på bekostnad af helsa och sömn äterbetala dem med första. Han blir upp täckt, straffad och fördömd. En bankdirek tör försnillar handratals familjers hopspard: förmögenhet, rymmer på ett fiffigt sätt sam dyker efter några år upp i ett palats i Ron eller ett hotelli Paris och menniskorna trän gas på hans soirber. Naturligtvis! Tror du inte om Mefistofe les bosatte sig här i Belgravia och gat d bästa middagarne i London, att han skull få gäster?s Utan tvifvel. Menniskorna behandla oa: alltefter som vi muta dem. Var en fatti sate, som endast kan bjuda på öl, och äf ven om du är den visaste i Athen, bl vännerna tunnsådda. Bjud på god Claret de dricka det med dig och förtala dig pl ryggen, men har du piporna fulla af Jo hannesberger och Tokayer, då besitter di