Aftonbladet – 2 maj 1874, sida 3

Jag förstår sir Folko och jag önskar jag varit Gertrod. Ni skulle då vilja vara min hustru, mademoiselle? Alma såg fundersam ut och betraktade ofränvändt de Vigne. Ja! jag skulle tycka om att ni tog en så öm värd om mig, som han om Geritrud. Vi började att skratta och Alma kunde gg hvad hon sagt, som-så väckte värt öje. Kom ihåg, hvad du sade nyss, Alma, och tillika att en hustru mäste älska sin mam, tillade de Vigne. Alma vände sig om och såg litet förnärmad ut. Just i detsamma inträdde hennes morfar, dep gamle stätlige för detta egaren till Weive Hurst. Hurnu befinner ni er? sporde de Vigne, Jag hoppas ni vill gifva ert samtycke till ett frieri, som jag nyss haft äran mottaga af miss Alma? Jag gifter mig aldrig med någon, som inte tror på feer, återtog Alma. Ett dylikt anbud fem eller sex år härefter kan svårligen at någon blifva förbi sedt, sade jag, sedan mr Tressillian, som gevast kände igen mig, bjertligt helsat på mig. Mr Tressillian smålog sorgset. Hennes kärlek skall blifva hennes största sorg, ty hon kommer att älska för högt. Och hvad det angår att hon blir förbisedd, så skola hennes skönhet och talanger, så vidt dessa med åren blifva utvecklade, blott göra hennes lif så mycket mera pröfningsrikt, då hennes ställning i verlden blir så beroende. Boughton Tressillian suckade. Hon har redan inhemtat mera än mången fullväxt flicka och hennes vewgirighet är omättlig, men hennes svärmiska sinne och rika fantasi tåla ej en för kraftig näring. Poverina! hon passar inte för denna verl dens oberäkneliga vexlingar. Hvad gördet, om jag tillbringar mina få Bterstående år mellan fyra tomma väggar, men hon —,