Aftonbladet – 2 maj 1874, sida 3

Ariel och Puck, om ärtblomman och spin delväfven, som binder vingarne på stygg: flugor och skyddar rosenknoppen från ma skens gift. Milton talar dessutom om drott nivg Mab och Goblin, hvilkens osynlige slaga på en liten stund tröskade det korn som tio dagsverkare inte kunnat medhinna Blommorna skulle inte vara hälften så kär: för mig, om de inte gömde sina f6er, fort satte Alma med förtjusande bestämdhet Dessutom har jag sett dem. Verkligen! Det har äfven jag. Hvar? frågade Alma snålös som er dilettant, bvilken får underrättelser om er förlorad Correggio. Här! sade de Vigne och lyfte upp henne framför den lilla dunkla spegel, som var in fattad i kakelugnen. Hon skrattade, men såg med er förnär mad min på honom. Ni tror inte mera på dem, ni, än mor far: Nu tycker jag inte om er längre och skall aldrig göra det mer. Älskliga barn, skrattade de Vigne, til och med ditt kön kan väl inte vexla tycke alldeles så hastigt. Älskar du inte din mor far, fastän ban aldrig sett någon f6? Älskar morfar? Ack jo, utropade bor hänryckt, lika mycket som jag hatar — ha tar dessa grymma menniskor, som beröfva honom alla hans egodelar. Vore han endas glad och nöjd, skulle jag försöka ait glömm: Weive Hurst, pen hvarken han eller jag kunna nägonsin mera blifva lyckliga. Kommer du ihåg mig, Alma? frågade jag för att gifva hennes tankar en anpnal riktning. Hon skakade nekande på hufvudet. Mins du honom då? Med en blick af ömhet och beundran fäst hon sina talande ögon på de Vigne. Ack ja! Då jag läste Sintram, tänkt jag på honom som sir Folko. De Vigne skrattade. Du, oskuldsfullaste bland barn, hvad fö! står du at Sintram ? ;