Aftonbladet – 1 maj 1874, sida 2

STOCKHOLM den 1 Maj. I engelska underhusets sammanträde den 24 April uppstod en häftig debatt, derigenom att deputeraden för Cambridge, Smollet, riktade ett våldsamt angrepp mot Gladstone, derför att han i Januari så plötsligt upplöst parlamentet, och föreelog, att huset skulle antaga ett tadelvotum mot förre pre: mierministern och förklara hans vädjande till valmännen, då det skedåd utan föregå ende tillkännagifvande, som en öfverrumpling, stridånde mot konstitutionens anda. Han anmärkte, att han framställde förslaget på eget ansvar, gaf en historisk återblick på regeringens ställning förs de nya valen, kallade Glsdstonös uppträdande illisligt och hans afgång före det nya parlamentets sammanträde fegt. Smollet använde mycket starka uttryck; han beskyllde Gladstone att ha velat öfverrumpla hela landet i afsigt att vinna en liten fördel för sitt eget parti, och karakteriserade hans uppträdantle som oädelmoåigt mot vänner, förnärmande mot motståndare och knappast ärligt mot nationen. Anförandet var så häftigt, att det ofta afbröts af uttryck af ogiliande, och det såg till och med ut som skulle ingen vilja understödja förslaget. Först då talmannen tpprepade gånger hade frågat huset, om någon ville ansluta sig till Smollet, uppsteg Whalley, en i Tichborne-saken invecklad deputerad, och förklarade under allmän munterhbet, att han ville. Först nu tog Gladstone till orda i ett långt och sarkastiskt anförande, i hvilket han icke skonade sin motståndare. Den historiska återblick den förre talaren gifvit vore så löjligt otillfredsställande, att den påminde om en roman; men beskyllningen att ha varit illistig, begärde han, att talaren skulle bevisa eller årertaga. Han hade till en del afslöjat sina finansplaner i sin skrifvelse till valmännen och detta var icke annat än hvad Robert Peel och Disraeli gjort före honom. Det var hans pligt att göra nationen bekant med skälen, hvarför han bad om dess förnyade förtroende. Att upplösningen varit plötslig, vore sant; men situationen hade varit egendomlig och ministeren hade blott haft valet emellan att afgå eller att upplösa underhuset. Vigtiga debatter förestodo, och regeringen mäste vara viss om, att hon vore stark nog att föra dem, Förlusten af den ena platsen efter den andra och den derigenom försvagade auktoriteten hade förmått regeringen att begagna sig af sina rättigheter och räda drottningen att upplösa parlamentet. Det var en mindre lycklig tidpunkt, då detta skedde, men en upplösning midt i sessionen skulle säkert ha varit ännu olyckligare. Gladstone medgaf, att han icke trott på en konservativ majoritet, och att han, om han haft aning derom, skölle ha upplöst parlamentet längt förut. Han afgaf slutligen den förklaring, att han trygt öfverlemnade åt huset att döma mellan honom och hans motståndare, hvarefter han lemnade salen under lifligt bifall från båda sidor. Whalley försökte nu att fortsätta debatten, men det strandade mot husets ovilja, och resultatet blef, att Smollets förslag om ett tadelvotum, förkastades utan omröstning. Uti en artikel om rörelsen bland jordbruksarbetarne i England uttalar sig tidningen Globe på följande sätt om det cooperativa systemets användande på jordbruket i nämnda land: Striden mellan jordbruksarbetarne och farmers skulle icke föras närmare en lösning genom försöken att införa den cooperativa principen i åkorbruket, Tvenne är äro nu förflutna sedan underhusets talman af egen impuls erbjöd arbetarne på sin egendom att erhålla andel i vinsten; men oaktadt han ett helt år vidhöll sitt förslag, tro vi ej att man begagnade sig deraf. Då det verkligen är fråga om cooperation, måste de olika parterna dela såväl risken som fördelarna; men man skulle göra arbetarne en dålig tjenst, om man läte dem ingå en öfverenskommelse, hvarigenom de utsatte sig för att lida förlust i händelse af en dälig skörd. En kapitalist kan beräkna sin vinst under en följd af år, derigenom att han begagnar det öfverskott, som ett godt år gifver honom, till att betäcka underbalansen vid en dålig skörd, men arbetaren har icke en sådan resurs att tillgå. Då skörden är god, skall han säkert med glädje mottaga den andel, som kan falla på hans lott, Händer det emellertid, att det följande året medför förlust, är det icke troligt, att han skall kunna bidraga till att betäcka den. Ett enda ogynsamt är skulle vara tillräckligt att ruinera de arbetare, som ingått kontrakt med jordegaren om att deltaga i brukningens resultat. Underhusets talman har derföre också nu föreslagit, att arbetarne skola hafva andel i öfverskottet, under det hela förlusten skall träffa jordens egare. Detta är i verkligheten det enda sätt, hvarpå den id, som utgått från under husets president, kan blifva praktiskt genomförd. Ett sådant arrangement är dock icke cooperation, utan man gifver endast i goda år arbetaren en gåfva såsom tillökning i hans lön, och just härpå vill han icke gå in. Arbetarne önska icke ett tillfälligt och oberäkneligt gratial in natura eller i penningar, utan en fast lön i klingande mynt, som de antingen erhålla i hvarje vecka eller i förhållande till hvad de göra. Vi vilja dock fästa uppmärksamheten på, att lord George Manners håller på att försöka den här omtalta metoden, som orätt allas cooperation, på sina gods i närheten vf Newmarket. Under goda år kommor hvarje arbetare att få öfver hufvud 3 pund sterl., och då skörden misslyckas, bär godsegaren sjelf hela förlusten. Till och med om flere soda år skulle följa på hvarandra och det olefve möjligt att utdela tre pund till hvarje carl, är dock den fördel, som denna divilend ger, så obetydlig, att den icke kan hos rbetarne framkalla något direkt intresse för ;rukningen och medvetandet om, att de icke kola bidraga att betäcka förlusten, skall v andra sidan, då förhållandena äro ogynamma, göra dem likgiltiga, om denna förust blir större eller mindre. Det var en raeker menniskovänlig känsla, som framsallade idn om det cooperativa jordbruket; nen då den hvilar på falska ekonomiska runder, är det föga sannolikhet för, att et skall lyckas att genomföra den. Kannnean hamkam med avtrva hantReoe