Aftonbladet – 30 april 1874, sida 2

i 111, motiverades icke blott genom allmänna Å detraktelser, utan det hänvisades också särskildt till att pressangelägenheter sorterade under jury i Baiern, Baden och andrå tyska stater, som icke borde lida något men genom sitt inträde i tyska förbundet. Efter presslagen kom ordningen till tredje behandlingen af lagen om prestors internering och landsförvisning. Evald uttalade sig skarpt mot denna lag, som gick ut på kristendomens afsekaffade, och han framkallade derigenom en så stor förbittring Jhos sina motståndare, att de formligen öfverröste honom med hånfulla utrop. Völk sökte visa, att lagen icke var riktad mot katoleka religionen och slutade med att uttala den önskan, att religiös fred snart Jmbtte inträda i Tyskland, en önskan, hvars uppfyllande den nya lagen säkert skulle bidraga att förbindra; ty under det Völks anförande helsades med bifall af den protestantiska majoriteten, framkallade det starka uttryck af ogillande hos de katolska riksdagsmännen. Mallinckrodt kritiserade skarpt och bitande alla de talare, som vid andra behandlingen hade uppträdt för lagen och han uttalade den öfvertygelsen, att de ka tolska presterna skulle stå orubbliga vid sidan af sina prester. De lidanden, som det katoltka presterskapet gick till mötes, skulle blott föröka dess kraft. Staten må ste tillgripa skarpare vapen än denna usla landsförvisningslag; emellertid skulle ka: tolikerna säga per crucem ad lucem. Denna Jäsigt uttalades i ett föregående möte ännu starkare af Windthorst Meppen, som sade, att då den lag, som satte kyrkans tjenare i bann, icke komme att uppfylla sitt ändamål, hvilket han var öfvertygad om, så återstode för regeringen och riksdagen intet annat medel än att uppresa sehavotten, om de ville fortsätta striden. Omröstningen om den nya kyrkopolitiska lagen företogs genom namnupprop, och resultatet var, att lagen antogs med 214 röster mot 108. I riksdagens aftonmöte, som varade från kl. 8 till kl. 11 stod berättelsen om administrationen af Elsass-Lothringen på daglordningen, och det är tredje gängen regeringen aflagt så kallad räkenskap för sitt sätt att gå till väga i de eröfrade provinserna. Simonis (af centern) kritiserade den nya redogörelsen i ett tal, som varade i omkring två timmar, men återgifves myc: ket kort i Berlintidningarnas referat. Dessa redogörelser, sade han, äro monologer af regeringen, med afseende på hvilka riksdagen blott kan öfvergå till dagordningen, och det icke ens med angifvande af motiven. Och hvad värde har denna redogörelse? KnapIpast har rikskanslern förklarat, att ElsassLothringen icke kan regeras utan exceptionella lagar, förrän man kommer med en berättelse, som Aurora tyckes ha skrifvit med sina rosenfingrar, och knappt ha vi fått berättelsen förrän Arnim förklarar, att de franska tidningarna äro skuld till allt sammans. En församling, som omöjligen kan känna land och folk och är helt och hållet främmande för dem, skall nu sitta till doms öfver alla dessa angelägenheter. Talaren skildrade derpå presidentens godtyckliga makt, händelserna vid valen till kretsråden, fordran om afläggande af ed, som man tror skall komma att utsträckas till kommunalråden, hvaremot han enträget varnade; sam manblandningen af den franska och tyska lagstiftningen, hvarigenom elsass-lothringarne kommit i samma ställning som en sjuk, som behandlas med olika läkemedel, så att de alldeles icke längre veta under hvilka lagar de lefva; vidara de förtviflade pressförhållandena, enär hvarje godtycklighet kan bemantlas under åberopande af nä got stadgande i de 150 lagar, dekret ochl. påbud, som blifvit utfärdade i Frankrikel sedan den stora revolutionen och voro be: bestämda att upphäfva hvarandra inbördes;. det emot de franska tidningarna utfärdade , förbudet med afseende på ett sådant dekret; . slutligen den olyckliga ställning, i hvilken j, de elsass-lothringar befinna sig, som valti; fransk nationalitet och som på grund afl; fredstraktaten trodde, att de kunde blifva i sin hemort, under det de mot förväntan utvisas ur landet. (Skratt.) Ja, I skratten, mine herrar, men de franska elsass-lothrinl garne gråta. De trodde, att de efter ett! halft års vistelse i Frankrike skulle kunnal:? återvända till sin hembygd, men måstejÄter draga bort. Det ser nästan ut,l! som hade man velat utlägga en snara förj! dessa olyckliga menniskor. Genom den tolk-)! ning, man gifvit traktaten, har Eisass-Loth-! ringen lidit en mycket betydlig förlust af! arbetskrafter, af hvilka det redan förut icke lq hade öfverfiöd. Talaren visar derefter, atti? trots de lättnader, som blifvit medgifna med afseende på de indirekta skatterna, ha dock i invånarne till följd af den minskade folk-l mängden blifvit pålagda vida tyngre bördort än förr i de direkta skatterna. Tal. öfvergårl! derefter till underviningsväsendet och visarl att man upphäft förträffliga, föga kostsamma f anstalter af alla slag, för att med stora! kostnader upprätta nya, af hvilka icke fanns I något behof. Man vill låtsa, att det blom-k strande, på afvundsvärda undervisningsan.? stalter rika Elsass först genom den tyskal8 administrationen har kommit in på den rätta Y utvecklingsbanan, under det sanningen är,n att det går tillbaka i alla riktningar. Lan. k dets skatter användas på det obegripligaste)n sätt. Geheimerådet Herzog svarade den!? föregående talaren iregeringens namn. Den li ed, som blifvit kretsråden föreskrifven, voreX en nödvändighet, för att regeringen skullel? hafva nbgon garanti och det stode icke ilh den lokala administrationens makt att afskaffa detta stadgande. Myndigheterna hade klart och tydligt meddelat i tidningarna, hvad följden skulle blifva, om man förklarade sig för bibehållandet af den franska j nationaliteten; utvisningen hade utan tvif-)b: vel drabbat många hårdt, men det var enX handling af rättvisa mot dem som blifvit var. De invånare, som valt Frankrike till)le osterland, kunde icke få vistas i Elsaus-)st Lothringen som fransmän och på detta sätt) : indandraga sig värnepligten i tyska armån. så Det vore dess värre sant, att arbetskrat.E erna i Elsass minskats, men det beroddeF på den samvetslösa agitation, som drifver2t andets barn bort från deras hem. Det varh: nycket sant, att de direkta skatterna vid) ördelningen kunde tynga hårdare på hvarjem nskild i några kommuner, men 3 millioE er i indirekta skatter hade blifvit efter-F ifna för Elsass. Hvad användandet aflm ilsass-Lothringen beträffade, kunde man först GS ä hösten gifva riksdagen!upplysning derom. ill slut påstod regeringskommissarien, att en verkliga orsaken till missnöjet berodde erpå, att regeringen tagit undervisningen sin hand och infört obligatorisk skolgång. ilsass-Lothringen borde tacka regeringen jr den allvarliga varning och uppmaning, om i berättelsen anknötes vid det faktum, tt besöket af de katolske elsverne i de högre iroverken vore iaftagande. Riksstyrelsen uktade, att med tiden skulle blifva brist)Y2 Å infödda krafter, som kunde deltaga ifö! ndets administration, under det hon just) 7 askade deras lifliga medverkan. RiksstyIsen räknade för öfrigt redan nu på ett dant stöd och hoppades, att Elsass-Lothagarne skola blifva goda tyskar (starkt fall). Dr Löwe förklarade, att han först . hösten ville bemöta Simonis och dermed utade diskussionen. Sedan ministern Del. ok toynläst det kelserliga hndakanet om 9Ck orc bes r