Aftonbladet – 30 april 1874, sida 2

erterskänkandet af denna skattetitel kunde få en ny beskattning å andra medborgare till följd — och denna af så vådlig art, att de ministrar, som deltagit i detta af en tillförordnad regering fattade beslut, ej längre kunde anses värdiga konungens förtroende. Den enda betydelse, som synes oss stå qvar för den af Andra kammarens majoritet beJslutade åtgärd, är den af en demonstration . Imot en misshaglig rådskammare — en demonstration, som man ansett så af omständigheterna betingad, att snart sagdt hvarje förevändning dertill fått hållag för god. Olyckligt föll dock valet, då det träffade ett ärende, som riksrätten i ett liknande fall förklarat sig icke kunna beifra till anevar. Nu hade man derför inskränkt sig till en anmälan enligt 107 8 R. F., och detta, ehuru likartade ärenden, enligt hvad en talare i Andra kammaren under debatten upplyste, mångfaldiga gånger äfven ef ter 1809 blifvit på lika sätt afgjorda, utan att några anmärkningar deremot gjorts; ibland hvilka fall nämdes ett 1815, då grundlagstiftarnes ande ännu lefde och man visserligen ej talade så mycket om folkets rättigheter, men förstod att medelst handling häfäa dem, samt att 1837, fastän det påföljande 1840 års konstitutionzutskott så strängt nagelfor med statsrådens handlingar, att det kunde framställa 31 särskilda Ktal inför riksrätt och ej mindre än 72 anmärkningar enligt meranämda 107 3 — något, Isom. den åsyftade talaren, hr Casparsson, dtrotsade det nuvarande konstitutionsutekotItet att göra efter. Medgifvas måste dock att konstitutionsutskottets skyldighet att företaga en i detalj gående granskning af stadsrådsprotokollen och att på densamma grunda de anmärkningar, till hvilka det anser sig föranlåtet, innebär en retelse att hänga upp sig på småsaker, då regeringssystemet i sin helhet är lagligen loåtkomligt för kritik. Detta har också många gånger anmärkts, och försök ha blifvit gjorda Jatt hos oss införa något motsvarande de i landra konstitutionella länder vanliga s. k. adressdebatterna, men dessa hafva alltid strandat mot de protester, som höjts af vännerna till den i RB. f:s 106 och 107 2 gifna Tbestämda form för anklagelser och anmärkningar mot konungens rådgifvare, Det blifver derför enstaka regeringsåtgärder, i stället för systemet i allmänhet, som måste tagas till anledning för en opposition mot regeringen, och man får väl ej för mycket förundra tig öfver att ett afvogt stämdt parti tager dessa anledningar hvarhelst de kunna anträffas, I visst afseende må derför Andra kammarens majoritet hafva varit i sin fulla rätt vid fattandet af sitt beslut i frågan om decharge för konungens rådgifvare, men såväl den som den tänkande allmänheten må dock väl besinna att denna majoriteti ifrågavarande fall utgör en gifven minoritet inom riksdagen i dess helhet. Äfven i går gjordes försök, synnerligast i Första kammaren, att föra diskussionen in på ett mera allmänt, de stora politiska principerna berörande område. Det var härvid förnämligast förhållandet mellan regeringen och riksdagen, som kom på tal, hvarvid flere talare yttrade sig om behofvet af en större kraft hos regeringen. Så yttrade hr Rydin, efter att hafva påpekat den strid, som hos oss, i våra grannländer och nästan öfverallt påginge emellan de båda statsmakterna, att hos oss gälde det nu, om vi skola hafva en regering och riksdag eller en regerande riksdag. Grundlagen hade gjort regeringen till den starkaste af de begge statsmakterna, såsom ock förhållandet vore i England, der parlamentarismen var fullständigast utvecklad, och måste vara det, i fall viej skola få upplefva samma förvecklingar som i Frankrike ochj Spanien. Att likväl det kan hända, atten: departementschef, för att vinna riksdagens eller ena kammrens sympatier, expedierar en riksdagens skrifvelse, innan han ! förskaffat sig den officiella ntredning afl! frågan, som finnes i grundlagen föreskrif ; ven — hvarpå tal, i en betänkandet vidfol gad reservation lemnat exempel — ansåg han högst klandervärdt, ty, om man fortfar ! på detta sätt, blifver regeringens uppgift! slutligen endast att expediera rikadagens j skrifvelser. Äfven grefve Hexning Hal: milton yttrade tänkvärda ord rörande mini-! strarnes oklara ställning, beroende, såsom j de äro, å ena sidan af konungens förtroen-: de, och B den andra af att ega ett stöd hog riksdagen, utan att de derför behöfva sträfva efter popularitet. Men, ehuru tal. icke: ville frikalla konungens rådgitvare från all ; skuld till vacklande mellan grundsatser, an: säg han att riksdagen deri hade stor skuld, : ty om han skulle angifva de för dess, eller l blott för första kammarens majoritet ledande principerna, skulle han stanna i stor förlägenhet. Äfven hr Bergstedt talade om be hofvet af större styrka hos regeringen, då nog Första kammaren skulle stå vid hen nes sida såsom en man, och af en större öfverensstämmelse mellan statsmakterna, hvarigenom vi kunde blifva oberoende af de po: litiska skyar, som gå öfver våra hufvud. Af den stora massan talare, som i Andra kammaren yttrade sig i frågan, var det egentligen blott frih. Ericson, som fattade den ur en högre politisk synpunkt. Han ansåg h nemligen att konstitutionsutskottets gransk-? ning al statsrådsprotokollen borde gifva riksdagen tillfälle att bedöma regeringssystemet i sin helhet, i stället för att framlägga enstaka, mer eller mindre vigtiga anmärkningar; i trots hvaraf han dock kom till det slut, som sedan blef kammarens, För öfrigt fälde äfven grefve Posse ett ytt-9 rande, som wäl i betraktande af hans ställ )! ting såsom partichef måste tillmätas en visa politisk betydelse, Efter att såsom lagbrott) hafva stämplat en regeringsåtgärd, som koni ititutionsutskottet i sin helhet lemnat utan märkning, yttrar han att, då emellertid lag-!P orottet skett, finge det ej lemnas oanmärkt, )5 jä mycket mindre som det ej stode enstaka. Det var ej länge sedan man i denna kam-. nare hörde civilministern yttra, att han skulle ! illstyrka K. M:t göra en ändring i den af) iksdagen upprättade riksstat — något som ! aturligtvis skulle innebära ett ännu starkare i ngrepp i gällande lag. Sant vore emellerr id, att detta yttrande allmänt betraktadesndast såsom ett tomt hot, och skulle det-)d amma äfven sättas i verket, så kunde dock de mständigheter inträffa, som gjorde att koE ungens bifall komme att uteblifva. — Man fö an vara frestad att fråga, huruvida dettaj!? ttrande skall betraktas sågom ett tomt ot, eller om en sådan förändring inträdt)2t partichefens ställning till konungen, att ; an med rågon visshet kan yttra sig rö-l!r ande H. M:ts blifvande bifall eller afslag På en nuvarande rådgifvares framställning. : Mm bt Hå mr pr et RR —— DA RS me Fo ag En re så riv Tyska riksdagen höll i lördags tvennel bi immanträdan I dat färgte sm tavnada fuRn TAR