Aftonbladet – 29 april 1874, sida 3

tillade Cärly med en sjelfbelåten blick på sin älskvärda personlighet, är en gån. ska hygglig ung man, som:kam göra heder kt sina stamfäder, en Spurina i rätt nedstigande linie och en Dorset i första led. Gubben tål inte? Gus (dmht Hog athonom för resten, ty det är just för likheten med far sin, som Gus blir ledsen, när han ser sig i spegeln), men-afgudar mig och jag kan linda honom om lillfingret, Pögeg vast Hur är det med Julia nu.för tiden? sporde de Vignie. Curly. antog en oblid uppsyn. . Det rör mig inte. Hon har fastnat för någon -.annan, gissar, jag, stackars kräk! Hvem af er är det stackars kräket, log de Vigne, hon, som blef fast, eller du, som blef. afdankad.,.Lugna dig, Curly, det är exempellöst att inte en besviken förhoppning inöm nägra månader hämnar sig. När jag var tjugo år och kom öfver tillCanada för att jaga buffel, blef jag alldeles galen i Torontös skönhet, en ung borgmästarenka. Jag har aldrig i mitt lifsett sådana fot vrister — och se dem fick jag bå isen vid Ontario! Det der var verkligen en af mina allvarsammaste affärer, ty hon narrade mig helt enkelt att fria på fullt allvar, sådant kan hända äfven den klokaste man, när han är ung. Bäst det var uppträdde-på skådebanan en gammal rik pelsbandlare med dollars i legio. och stenhus i Newyork. Min lilla enka, som ingenting visste om Vigne med dess) domäner, ansåg mig för ung och obemedlad; afspisade mig, bröt alla dyra eder-vi svurit hvarandra på skridsko öch kälke samt drog åstad att öka samlingen af Newyorks skönlieter:. Jag svor och led-förtvifladt, hon: hade: förvandlat de sälla jagtmarkerna till tåfärnes träsk och jag hatade butfeljagter. Jag satte ned Mindiet, lefåsön hel vecka på tobak ochsodavatten — ochså var jag betad. När jag reste ot ver till Amerika i fjol för att belsa på Egerton vid jägarne, träffade jag i Quelice ett fruntimmer, hemskt Att åse, minst tio pund i vigt, klädt i.ljasgrönt med blått i