Aftonbladet – 29 april 1874, sida 3

. (Insändt.) Il Vördsam hemställan till komiten fö universitetsstatuternas bringand i tidsenligt skick. I Då statuter för universiteter fordom up) I gjordes, kunde ingen vetenskap studera utan kännedom om latinska språket: latine Ivar då ensamt lärdomens tungomål. Med rätta föreskref man då en viss bi I kantskap med latinet såsom preliminärfoi dran för rättighet att alägga examina vi universiteterna. Då universitsternas statuter år 1874 skol öfverses, kan ingen vetenskap studeras me latinska språket som tolk: latinet är e längre lärlomens tupgomål, När grunden är förtärd och följden så ledes sväfvar i luften, föreskrifver man e längre med rätta kä nedom om latin sås.n preliminärfordran för rättighet att aflägg universitetsexamina. Med anledning af dessa förhållanden hem ställa vi till de upplyate män, som nu om arheta universiteternas statuter, att de vill fördomsfritt öfverväga, huruvida det ej vor med den högre bildningens (äfven den klaasi skas) sanna fördelar öfverensstämmande at fästa förtjent afseende vid det,som svensk: riksdagens särskilda utskott i sitt betän kande den 30 April 1873, pag.-28, yttrade och hvilket riksdagen ej heller vid bebandå lingen motsade, att det sannolikt ej kund dröja länge, förr än latinet måste upphör att vara tvångsämne i åtskilliga universitets examina och rättighet att aflägga dessa såle des beredes äfven för personer, som icke stu derat. döda språk. Fullkomligt utan afseende torde detta ytt rande ej böra lemnas, emedan de svensk: folkets representanter, som bildade dett: utskott, väl ej kunna anses alldeles inkom petente att yttra sig i denna fråga, allden stund bland dem funnos 2 universitetspro fessorer; 1 teologie, 2 medicine och 8; filo sofie doktorer, 2 jurister och 2 lärarei tek niska skolor. Vore det ej skäl att gifva akt på sådans tidens tecken och åt universiteterna sjelfve bevara äran och fördelen af att plocka och taga hand om den mogna frukten? Eller skall det väl vara klokare att låtsa som hade man ännu ej hört en enda knäpp af tidens ur, låta Rom fortfarande bära sin förrostade spira högst och främst och tvinga nästan hela den studerande ungdomen att spisa dess förbrukade anrättningar samt i syndig säkerhet öfverlemna åt de mera än 300 riksdagsmän, som rörande denna tids fråga syntes vara eniga att vid en blifvande rikadag härom väcka motioner och fatta beslut, måhända mera radikala än det inhemska Rom anar? Skulle ej möjligtvis komitåns skarpsin nige ordförande, som en gåvg uttalade tänkvärda ord om religion utan moral, hafva nägot att säga om tvångsarbete utan frukt och om lärdom utan ändamål och använd ning? För att få utredt, huruvida den obligatoriska kännedomen om latin användes för vetenskapliga studier, vore det mkhända skäl, att komitn anmodade sina ledamöter, hrr Ångström och Möller, att mäta djupet och tätheten af det dam, som betäeker så väl studentens som professorns (fackmännens undantagne) latinska böcker, och derefter uträkna, huru läng tid förflutit sedan de sist begagnades. Högst sannolikt skulle det då visa sig, att denna för de allra flesta räckte på minuten tillbaka till den stund, dö de aflade sitt sista tvungna prof i latinet. . Hurn länge skola de akademiske fäderna instämma i den helige fadreas: non possumus? X ;