Aftonbladet – 28 april 1874, sida 3

BF Mäster :Plut:, visgubben. På högsta punkten af de kala höjder. som i vester begränsa staden Vestervik. omkring 100 f.mnar från landsv-gen, livger en liten låg, grå stuga hvaraf ena hälften emot 18 rdrs hyra be bos af 62 årige lappskraddaren And. Magn Andersson. vida mera bekant under ofvan anförda benämning. Gubben — hvars sång under yngre åren ersatte felan på lekstugor — och hans lif, är sannerligen hvad man kan kalla foediskt, hvaraf fattigdomen utgör blott en del. u stark kän -1oglöd brioner ännu inom bonom: han. såart säga, :efver i andlig måtto i sina visor. — Såsom bevis på bans oerhörda rikedom derutionan må blott nämnas, att undertecknad efter hans sång upptecknat öfver fyratio melodier. hvaraf halfva antalet kan försvara sin plats i en filikrom-. De öfriga bilda en krans af de mest ädla. äkta formsköna folktoner, egande både estetiskt och historiskt intresse och komma de framdeles att mffenrliggöras under ett dem värdigt namn: Gullharp:n. Det händer icke sällan. att midt ibland oss står den vi icke känna. Sålunda är det först för tvenne år sedan jag lärde känna mäster P. — i hens nedgående, ty tänder och röst aro illa medfarna af tidens tand. Men bergfastqvarstår hans lika säkras melodi minne: en foiktouens Ossian. Under mera än 30 årig sysselsättning med våra folktoner har jag icke kunnat finva så nånga äkta melodier hos ett bundratal individer ty jag är icke musik lumpsamlare) som ensamt 08 denne man t Sägen mig då I alla vänner af den fosterävdska kultorhistorien. hvars själ folktonen är, mm icke denne man förtjenar någon belöning? — Uti vårt såsom fattigt ansedda land, lemnar ikväl bvarje år en och annan millionar det jorliska, ntan att hafva skänkt det allmänna nåson del af sitt öfverflöd. Den fattige låpp-krädjaren ifråga lemnar deremot alla skatter han örmått samla — skatter som skola hedra bans oferland, skatter, hvilka ingen millionär kan rifva. Jag vågar derför lika hjertligt som vördsamt nhålla hos folkmusikens vänner. bos de tusende ch många tusende, som under nästlidet år gåfvo n ytterlig hänryeknings bifall åt Lokk-, att le måtte skänka en skärf åt den :gamle. i sitt lag ovanlige, måhända siste folk-barden. Afigten är att åt honom inköpa den lilla stuga, vars bälft ban bebor. på det han med mera ladelig stämma må kunna sjunga: shögt uppå berget sjunger jag så mången gång. ch få bo qvar på den plats, bvarest han har is och ljang såsom bränsle oköpandes. Huru lad skulle han ej bli. och gumman sedan ! De resp. tidningar som godhetsfnlit behaga ntaga ofvanstående lilla anmälan, göra sig väl örtjenta om vår folkmnsik. I Stockholm mottagas bidrag uti Abr Lundnis:s musikhandel (Malmtorgsgatan JM 8). och ärstädes af undertecknad. som förbinder sig att 1oggrannt redovisa såväl fär beloppet sf motapgna medel som ock för deras användande. Vestervik i April 1874. C. E. Södling. Musiklärare vid h. elementarläroverket i Vestervik.