enat. förklarat, att han ansåg ståthållarefrågar i öfserensstämmelse med de åsigter. hvilka a! 1860 års regering uttalades. falla under bestäm melserna i 5 2 riksakten, men det oaktadt till styrkt K. M:t att frågan. såsom af föga vig gr Sverige, i uteslutande norskt statsråd af göra. , : Det är detta sätt att gå till väga. som jag utan allt afseende å den större el:er mindre vigten af det ämne, som förelåg fiuner i hög grad betänkligt. Frågan är nemligen den, huru vida konungens rådvifvare äro berättigade at tillstyrka ett ärendes behandling i en ordning som de anse olaglig. utan anförande af anux skäl, än att detta ärende. enligt deras uppfatt ning, saknar en mera omfattande betydelse, et skäl. hvilket -å mycket mindre lärer gälla, son det är svårt att fatta, att en frågas ringa vig skulle kunna utgöra ett hinder för hennes af görande i den af lågen föreskrifna ordning. Då konungens rådgifvare icke ansågo det: fråga varande ämnet vara af enbart norsk nat och på den grond saknade skäl tillstyrka konun gen att detsamma i utesintande norskt statsrå afgöra, utan förenade sig i den åsigt. som a 1860 års konselj uttalades. hade de. enligt mit förmenande. bort vid denna sin uppfattning för blifva. då H. M:t konungen säkerligen det oak tadt. ledd af sin önskan att befrämja brödra folkens väl och med stöd af sin grundlagsenligs rätt att. sedan statsrådet blifvit ,hördt. allens besluta sanktionerat stortingets beslut. hvarij nom frågan både i afseende å sak och sätt blif Th löst till begge de förenade rikenas belå tenhet. Det konstitutionella statsskicket hvilar ytterst på vördnad för lagarne. och inom vårt land de alla rättstvister kunna hänskjatas till konangens afgörande. är det angeläget. att ållmänheten hy ser den orubbliga öfvertygelse att. konungen är omgifven af rådgifvare, som af inga omständig. heter kuna föranledas att afgifva sina råd i strid med de rättsåsigter, som af dem uttalats. Haru skall det väl gå, om de som underlåta att ställa sig Jagarne till efterrättelse. kunna till stöd för sitt handlingssätt åberopa exempel af kovungens rådgifvåre och hura kunna väl desse å sin sida uppträda såsom ifrare för lagar nes uppratshållande, om de sjelfve icke följa sir egen uppfattning deraf. utan låta deras tillämp ting vara beroende af omständigheterna. Af dessa principiela skäl. har jag ans tt mig pligtig att inom utskottet yrka, det den ifråga va rande regeringshandlingen skulle enligt föreskrif. erna i 107 3 regeringsformen till riksdagen an: mälas. hvilken frafnställning dock blifvit under tryckt, ehuru kanske rbindre derföre att man godkänt regeringens handlingssätt. utan hufvud sakligast af en viss farhåga att genom en sådan anmälan skulle inom Norge uppväckas den före ställningen, att man här vore missnöjd med sjelfva sakens utgång, hvilket komme att inverka störande på det goda förhållandet emellan orödratolken. Dessa betänkligheter hafva ej kunnat på mig 1töfva någon verkan, dels emedån jag icke kan öreställa mig att det är genom svaghet och nissaktning för lagen. som vi kunna vinna bröIrafolkens aktning. en åsigt: som finner ett för let svenska sinnet upprötande stöd i de norska statsrådens yttrande till bär ofvan meddelade orotokoll, och dels derför att, äfven om förhålandet vore så bedröfligt. jag icke skulle kunna inse mig berättigad att på sådan grund åsidosätta min skyldighet såsom ledamot af konstituionsutskottet. Enligt min åsigt har konstim iotsutskottet en pligt att fullgöra. som af inga skäl får utaktlåtas den att vaka öfver upprätt: rållandet af de konstitutionella gruudsatserna: ch det bör derför tillse att dessa icke, äfven i ill utseendet obetydliga fall, åsidosättas; och lå utskottet i afseende å tillämpuingen af 107 regeringsformen icke utgör en dömande utan lott en åklagande delegation af riksdagen. hade let icke skolat af konsidertionsskäl låta den af nig gjorda anmärkning förfalla. Ehuru jag sålunda, hvad sjelfva ståthållarerågan vidkommer ieke kan annat än glädja mi fver att gevom H. M:t kontugens sanktion är tortingets beslut densamma blifvit afgjord, har .g icke kunnat godkänna dess formela behand ing, hvilken synes mig vara af beskaffenhet att len bort föranleda konstitutionsutskottet att derm till riksdagen göra anmälan, emot uraktlåenheten hvaraf jag härmed får anmäla min reervation.