Då bar ni ej heller rätt att anmärka: ;å andra, som utan er tillåtelse kunna få säga på samma sätt. Blo:t de ej heller gifva sig ut för att vara nägontiog annat än hvad de äro; den: oll man en gäng åtagit sig skall man ert: dera spela väl eller också inte alls. Jug sör ej snepråk på annat än att bli lemnad i fred, liksom jag aldrig går någon i vägen. T-efnsis såg på honom med sitt spotska uttryck. För er har lifvet således ingen annan betydelse än hvad glada middagar och goda cigarrer kunna ge ver? Är vi tilltredsställd medatt på ett sä gagnlöst sätt öda: bort hela er tillvaro? Hennes ton var ytterligt retsam och utfvade på da Vigne en verkan lik sporrens första tryck på unghästen. Han strök sina långa mustascher. Det beror på omständigheterna. Då jag njutit mig mätt af alla de nöjen, förströelser, extravaganser, trefusiser och andra tjusande blommor, som pryda ungdemens grönskande stig, dä kanske jag känner mig hägad att börja ett bättre lif. Hans yttrande var utomordentligt rått, och ehuru då Vigne sade det med den milda, artiga betoning, hvarmed han alltid talade vill frontimmer. vare sig adertoneller ät:ioariga, till bondflickan eller hertiginnan, utöfvade det dock pä Trefusis hela sit bian de effekt. Först öfvergöts hennes ansigte af en bäftig rodnad, hvilken försvann för en lika bäftig blekhet, och jag skule ej velat mo:taga den flammandv blixt, som bennes svarta ögon sköto på de Vigne. Hon vände sig till ex ang löjtnant, soni nyss kområs, och tackade honom med ovanlig förbindlighet för den utsökta bukett han på morgonen tillsändt benne. Under hemfärden var de Vigne tyst och vresig, slutligen sade han: Jag erinrar mig, Arthur, att Victor Hugo nigonstädes räger, det männen äro qvinornas rodockor och qviovnorca djefvulens. Jag gratulerar satan till det pöjet.