Genmäle i seminariifrågan. Vi skola i dag i största korthet fram tälla nägra påminnelser vid de erinringar i detta ämne, hvilka stå att läsa i denna idvings senaste törsdagsnummer. Vår ärade vederpart förmodar, att vi icke kulle ha något vidare att invända mot -föreningen af modersmål och filosofisk prcedentik, om vi utgivge från den förutsÄtsningen att i stället för formel logik sädde stilistik, och antropologien inskrinktes till grunddragen af den empiriska sykologien. Denna förmodan är oriktig. Asom —nD— kan finna af vår egen framällning, der vi sjelfva erinra derom, at: -högljudda och alldeles icke obefogade rop :oras om reform äfven af undervisningen i flosofisk propedeutik vid läroverken. Mn en omständigheten att man i senare tide: säde i Tyskland och hos oss börjat starkt tågasätta riktigheten af filosofiens vanliga b-handlingssätt i skolorna är för oss intet käl att, jast när en brytningstid är för banden, fråntaga ämnet förmånen af en fulit akkunnig målsnan vid en så betydande intitution som en lärarebildningsanstalt, för att i stället fastsmida det vid ett annat vigigt ämne, som ensamt är mer än tillräckvigt för en mans krafter och med hvilket et icke står i någon närmare vetenskaplig örbindelse. Åtminstone hos oss har för öfgt lämpligheten af den ifrågasatta förindringen ännu knappast varit föremål för aägon offentlig diskussion. Skulle emellerid saken på allvar sättas i fråga, så torde just läraren i pedagogik vid en semwinarii snstalt i sin dubbla egenskap af filosof ex profsk8n och representant för de stora all spänna pedagogiska gränadsätserna vara ratte Mauven att öfvertaga ämnet, i synserhet som han dermed ock finge tillfälle tt åtminstone i nägon män sjelf praktiskt slämpa sina pedagogiska teorier. t den invändningen att läraren i peda zogik redan i denna egenskap skulle blifva sk ansträngd, att filos, propedeutik svårligen guolle kunna öfverflyttas på honom, mäkta si så mycket mindre tillerkänna någon vigt. om både komiterade och deras försvarare —n— enstämmigt förklara, att denne pedagog genom h-la sin ställning är den mest tämplige att äfven sköta direktorsbefattnin en hvilken möda anses vara värd ert ganka ansenligt honorariom. Dessutom tror man ju honom få tid att ,fitigt närvara vid profkandida:ernes öfningar i semiuariikolan. Att modersmålet jämte allt det öfriga som skolstadgan inbeg-iper under denna beämning. fordrar sid egen målsman, är at komiterade erkändt och af n— icke för nekadt. Skola nu till en början logik och ntropalogi samt längre fram i deras ställe -tilistik och empir:sk psykaologi kunna läg gas på läraren i modersmälet? Vi neka ingalunda, att jämte mänga andra ämnen, t. ex. historia, estetik, konsthistoria m. fl. sfven stilistik och psykologi mötas nämnde lirare i hans verksamhet, men vi kunna arför icke medgifva, att de sistnämnda böra såsom särskilda läroämnen ställas i omedelbart sammanbang ed de första försöken till ämneskrifning. eller med den enkla ste redogörelse för ionebållet af ett skalde stycke eller för en författares litterär-historika eller: nationella betydelse. Då —n— antyder, att vi ställt för stora anspråk på öfverläraren i modersmålet, och ynes vilja göra troligt, att denne skulle konpa taga sin uppgift mindre ailvarlig! ch omfättande, än vi yrkat, så hafva vi sndast att beklaga, det —n— ej uppgifvit hvilken eller hvilka af våra fordringar, som skulle kunna utan olägenhet efterskänkas. Förr än. ett. sådant .minskningsförslag at illfreäsställande: beskaffenhet blifvit fram lagdt, kunhä vi icke slå af någonting alls vä värt kraf, ehuru vi gerna medgifva, at jet. förekommer äfven oss gan:ka stort. Mot föreningen af de tre främmanåe lefvande språken hafva vi förut yttrat oss vaneka utförligt och kunna ej anse 088 veterlagda af —n—, så gerna vi än ville blifva sfverbevisade om att hafva misstagit oss. Vi hafva icke nekat, att en person kan vara väl bövandfåd ialia dösså språk; men vi hafva pöstått, och dervid förblitva vi tills idare, att det skulle blifva mycket svårt tt-för iffägavaraände ändamål finna en per on med tillräckligt djupa insigter i fyra -pråk: franska, engelska, tyska och svenska — set senare ioräknadt derför, att vi ieke ens unna tänka oss, a:t regeringen skulle lemna nälsmanskapet i tyska ät en person, som cke tilhka vore äfven i vetenskapligt at .eende synnerligen väl hex mastadd i svenska språket. Om —n—s beskyllning att vi förbisett ;bebofvet af en sträng enhet och sammannä)lning inom seminariikollegiet, äfvensom wngäende sjeliva beskaffenheten af-den ennet, om hvilken komiterade på så många tälten ordat, kunde vara mycket att säga Här tillära vi oss endast nämna, att vi i svra fall icke hafva att förebrä oss för or got förbiseende, att komiterades enhet vare byggd på bra lösa grundvalar. om hon rnbbades derisenom att kollegiet finge en öfverlärare till i stället för en lektor i seminariiskolzn, som redan i denna egenskap skulle komma att hitrida öfverlärarne i deras bandledning af kandidsterna, och bvars biträde blefve af sycnerlig vigt med afseende på det nära samband, som vid undervisningen i första klassen bör ega run: mellan modersmål-t och tyskan, och slut igen att vi icke kunna önska, att det slags .abet, som komiterade velat åstadkomma. skall köpas för det oerhörda priset af en lämplig och orättvis ämnesföraelning. Far nfrigt erinra vi derom, att vi förslagsvis ntydt äfven andra medel att, utan tillök ivg af öfverlärarnes antal, få en bätire :mnpesgruppering till stånd, än den komite ade föreslagit. NANNA ANSER a ———— rn RAA Fa