Aftonbladet – 27 april 1874, sida 2

STOCKHOLM den?7 April. Såsom inledning til! några betraktelser,! dem vi ämnade framlägga, öfver den riksdagen till behandlisg föreliggande frågan om förändringar i lagsiiftningeh för de enskilda sedelntgifvasde Bankerna, meddelade! vi för några dagar sedan ktskilliga uppgifter såväl angående de förhållanden, som föranledt ändringsförslagens bringands ä bane,l. som om d delar af nu gällande lagstiftning i ämnet, hvilka i nämnda förslag företrä-. desvis beröras. Man torde erfniö Bi, åt det isynnperbet är t ätsösnde ä granderna för sedelutginingen samt i afseende å k ntrollön öfver dessa graders beböriga iakttagande som nya bestämmelser ifrågasättas. De nu gä!lande, i 1864 ärs banklag upptagna stadgandena -ö-avde sedelntgifninpen innehbälla, at: sedelatgitvandö bank ej må utlemna eller 4 allmänna rörel-en på ön gång hata utelöpande åtökra belopp egua sediar, än som baåmoåtlågdt i värie motsvaras af: ä i al!mänt förvar nedsara grondfondshypotek (60 å 75 procent af grundfondens belopp); b) behällsingen i egna kassor af rike s myat och riksbankens sedlar; c) guld och silver efter den beräkningsetönd för värdet, som för riksbantön är öller blir fö reskrifvon; då b-höllving afiriksbacken insatta Yedel; e) för kassaxreditiv lamnade, med grunifoadsbyp steken jemförliga säkerh-tshandlingar, i dea mån kreditiven äro anlitade, dock aldrig till större belopp än 50 proc. af baskens hela grandfond; Esligt den koogl propnsitiöden skulle se delurgifvieg kunna 62za röm till belopp, mot avarande: a) värdet af bankens grundfondshypsiek och andra dermed jemförliga säker hetshanslingar till helopp motsvarande gruad. fonden och ressrvfonden; b) bankens vid hufvudkostoret och d afdelsingskontör, der allmänna ombad finnas anställda befintliga tillgångar af i riket lagligen gällande mynt och riksbankens sedlar äfvensom bankens behålluing af i riksbanken på löpande räkulvg insa:ta medel, dock att på de i denna ponkt omförmälda tillgängar, med undantag af guldmyn:, icke må grändas sedelutgifning till större bl pp år son, eäfölanlrdt med värdet af dv sådant afseevde använda by poteker och säkerhet handlingar motsvaras af gröndfondev. beriknad ex och en halt gäng, samt bauksn tillhörig reservtond; c) bankens vid hufvaikontoret och de med allmäst ombud försedda afdelningskontoren befin:lica tillgångar af myntadt och omyntadt zuld. Härvid skulle likväl stadgat, att vid beräkvandet af det belopp egna banksedlar, sum mä hålla: drelöpande, det skall iaktti gas, att detta belopp icke må utgöra mera äa tre gånger beloppe: af den kassa, som banken likiidigt innebar. Med kassa försäs härvid förrådet af rikets mynt och riksbanksedlar vid butvudkontöoret och de afdelningskvntor, der allmänna ombud äro anställda, samt behällstug på löpands räk ni g i riksbanken, Vi böra I sätttanhang bärmed nämna. art en enskild motionär, br Wallenberg, fö reslagit a:t s-delutgifuiog skulle ff esa rom på grundfouvdsbypotek till belopp af 75 proö. af grundiondes; på med gresätöhdsbypotek jowörliga säkerhecer till belopp af 50 p-ocent af grundfonden; på reservfondes, skvida den uigöres af lika beskaftade säkerhetshandlingar, som frändfoudshypoteken, samt på guldsynt vid hbufvadkontoret till obegtänsadt belopp. je Både dev kungl. propositionen och h Wa lenbergs moiion föruteätta, att de sär kerhetshandliogar, på hvilka sedelutgifning må grundas, skois varå nedsatta i allmänt förvar, men ingevdera afse att lemna sedalhafvarne nögon förmänsrätt i dö såltoda deponerade säkerbeterbå, Evligt pröpösitioren skulle bankerna framgent, likasom nu, ega att inlösa sina sedlar med riksbankens, bvaremot br Wiala leaberg vill bafva stadgad förpligtelse för bankerna avt för sedlärne lemna guid till den som sådant önskar, . . Vid en jemförelse mellai bil gällande bestämmelser och de I proposiionen föreslagna belinngs det, att sedelutgifningen, för sävidt den grundas å annat än säkerh-ter, nu icke är inskränkt genom någon bestämmelse om dess högs:a belopp; hvaremot dö: k. propositionen vill ba stådgadt, att åeo sedeln:gifving, som ihå Sråndas på säkerheter, riksbarkastålar och bebällningar i riksbanken ej må uppgå till högre belopp än halfannan gång kruvdföndån samt derutöfver reservfohdön, På innehafvande mynt skulle Jock, enligt Pproposiionen, em obe gränsad sedelutgifning kunha ogå tin, dock ander förutsättring, att Utelöpande sedelmassan ej må utgöra mer än tre gånger belopp2!, at bankens innehafvande kassa. Den at hr chefen för finansdspartementet. i hans till statarädsprotakoljer atgifua Fit: rande, lemnace motivering för det förslag, som innehbllöå I den k. propositionen, gif: ver vid haaden, att det legat honom om bjertat aw genom de oya stadganden, han velat: se införda, icke föranleda någoh mih.ki ning åf ländets törölsemedel, eller, i allt fall, hägon för handel och industri menlig rubbning af penvisgmwarknaden. Det är af sädan anleduving han icke trott sig kunna ifrägasätta hvarken ett åläggande för bankerna att infria sina sedlar med verkligt wyut, elier borttagandet af rättigheten för ba: kerna ait Mejtva Sgt södlak på grund af inheliggaide förråd af riksbankssedlar och på grund af egande bebållnivgar på lö: pande räkuing i riksbanken. Samma beve kelsegrund bar väl äfven sin andel i sträfvandet, aut för den berttagna rättigheten att grunda sedelutgifaing på em del af kreditivsäkerheterna lemna en ersärthing i medgifvandet, att sedlar måtte på grund af sä. kerheter fö utges till belopp motsvarande hela g:undfönden och i6sörvfonden, under föråtsävtbiög att de förvandlas till värdepapper af föreskrifven beskaff.nhet, hvilka 1 allmänt förvar nedsättas. B-mödandet är utan tsifvel lofvärdt och får naturligtvis icke lemva ur sigte vid ästadkommandet af en sy b oklagB i toning. Att behorigt afseecide vå för handen va: rande förhål-ndeo och på angelägenheten art ej jå lagstiftnivgsväg framkalla våld samma omstö:tnivsgaär, måste föränleda en viss dagiog.n vid tillämpningen af de grundsatser, på hvilka man skulle vilja bysga den nya lagstittnngen, lärer icke kuuna unavik.s Men af vigt torde dock vara at, då man insett och erkänt att det bestäende tarfvar törändri gar och för bättringar; att wis förhellanden finnas, som böra undanrödjas, man icke all:för mycket ryggar ullbaka för bvarje mera g-nomgripaude ätgäd; ty lemvar man i allt vä sentlig. do be tsende förhållandena orörda, så tj.nar det vilt föga att göra sig hufvuubry med åstadko.smande at förändringar och att besvära dem det vecerbör med då ras genomföraude. Da vi nu gå at: granska hufvudpunkterna i det kungl. förslaget och a tisamman hang dermed skärskäda hr statsrådet Werns vid detsamma fogsde motivering, skola vil icke underiåta att medgitva, a:t upphörandet af sedelutgifningen på kreditivsäkerhe er mäste anses ionefatta en förbättring, såväl med häsvsyn tiil den af hr Wern upp: ställda satsen, att de säkerheter, på hvilka