Aftonbladet – 25 april 1874, sida 3

— Från docenten Berggren har te ingått underrättelse hit, yttrar Lunds Vecko ad: Han: hade i början af Februari anträdt sin ut flykt åt Nya Zeelands fjelltrakter och befann si; den 10 vid Waimakaririfloden. 20 svenska mi från Cristchurch och ungefär 10 mil från vest kusten. Till färden har han köpt sig en häs och legt en man, som förbundit sig att medfölj tvärs öfver hela ön till vestkusten. Tält med hafves, äfvensom det hufvudsekliga af proviant något af den senare har kunnat hittills anskaffa: på platser, der får-stationer finnas. Han beskrifve: vegetationen såsom ytterst egendomlig. Väder leken skildras som ytterst ombytlig; ena dager storm med regn och andra dagen tryckande hetta Vöstkasten synes vara mera fuktig. mera rik på :yptogamer, med trädlika ormbunkar ända invic glucierernas kanter, och anser brefskrifvaren, at möjligen der finnas torfmossar. efter hvilka har förgäfves forskat i det inre af landet. — — — Det är föga angenämt-, heter det på ett ställe i brefvet, satt vara resande botanist i detta ögon blick. Regnet piskar mitt tält och håller på att Bläcka elden. som brinner utanför det samma Allting måste inpackas uti tältet, hästen natur ligtvis undantagen. På vestkusten går jag sö der ut till Franz Josephs gletscher, leger för detta ändamål ännu en man och en häst elle två. Folk är ytterst svårt att få, i synnerhet! nu då skörden pågår. De fås ej under 3 pund i veckan och kost. Jag har här i går samman träffat med guldgräfvare, som komma från vestkustens minor och gå öfver hela ön till östku stens mera odlade trakter lemnande hackan för att i stället taga till lian för någon tid, såsom gifvande en säkrare inkomst. Min följeslagare är erfaren uti vandringar här i bergen, enär han förut varit med ingeniörer och geologer i dessa trakter. Han är tillika erfaren i alla förefallande göromål; han har lärt sig att pressa växter, och framför allt förstår han och kan tala med det folk han emellanåt råkar på. hvilka, då de tala en obegriplig irisk eller annan dialekt. ej skulle fästa mycket afseende vid en persons önskningar, som de hörde vara en utländing. så vida man ej var försedd med något slags rekommendationsbref till dem. Tid är penningar; omständlighet hör ej till detta folksnatur; ett kort svar gifves på en fråga; och har man ej förstått deras ord genast, så lemna de en isin ovisshet vända en Pen och begifva sig åstad. För öfrigt är folket vänligt och hjelpsamt. och man hör ej särdeles ofta brott begås, hvilket man annars skulle förmodat uti ett nytt land med stark immigration — — — —,