Aftonbladet – 24 april 1874, sida 3

och en god jagtmark. Se här, Arthur, denna statyett har öfversten egenbändigt förfärdigat.-Den var verkligen märkvärdig att taga i skärskådande, hvarje detalj var på det mästerligaste sätt utförd. Har utomordentligt angenämt det måtte vara att ega en skidan talang, utropade jag med öppevhjertig beundran, Hvilken behaglig tillflykt, då alltiog annat sviker. Cwi bono. sade han mildt och upptyfte sina ögon. Mannen intresserade mig och då han och baronen voro gångna samt jag och de Vigne väntade på vagnen, somskulle föra oss till B-atongatan, frågade jag hvad han visste om Sabretasche, Hans sociala förhållanden känner i? follkomligt, men hans enskilda inte det rinpgaste. Han är utowordentligt vänlg mot mig, hederlig och älskvärd i help sitt uppträdande och : alltid en genteman. Mer om honom vet jag inte ock, skulle säkerligen ej etter tio kra bekantskap lära känna. Hvarföre? Emedan ingen gör det, Hallingsworth och han hafva värit ka rater sedan kornetttiden och likväl är aan lika främmande för mannens karakts som du ochjag. Det finnes mennislof, som ej bärs sitt hjerta PÅ tunsan, han och jag äro: bland dem. M?nöns karakter är understundom lik snöööllen: att börja med wjuk, ren och lätt att smälta, men spart blandas den med annan snö, blir kastad och ovarsamt handterad tills den siutligen hårdnar i em ogenomtränglig isklump. Nonsens! sådan är inte du. Ej ännu, Godskelot; Och i sanning, det varma tjugnsexåriga blodet närmade sig snarare kokän fryspunkten, Forts.)