Aftonbladet – 23 april 1874, sida 2

De Vigne hade redan föregående dag afsändt sin betjent med bundarne, hästen och reseffekterna och på morgonen efter den glada frukosten följde vi honom ned till stationen. Jag önskade, att ni vu kom med mig till Vigne, sade han under vägen. TI veten ej hvad det gör för ett omak att se så mycket folk omkring sig och stävdigt uppfylla allas anspråk på värden, man må vara i hvilket lyane som helst. Om man alltid finge göra endast hvad som roar en, men då jag bjuder tre efter smak, måste jag bjuda tio för skyldighets skull. Underkastar du dig verkligen sådana frivilliga hligganden? Jag säger inte, att jag gör det så mycket som jag borde. DåÅ anser du dig väl också böra älska Treiusis, emedan hennes ögon säga så tydligt som ögon kunna tala: Älska mig. De Vigne skrattade. Jag måste erkänna att hon ej ser ut att vara en fullkomligt oöfvervinnerlig fästning. Men bestämdt en fästning, som ej ger sig utan vilkor. Naturligtvis, sade de Vigne. Somliga intagas med Kaschmirschalar, andra med gsranna usiformer och de värsta af dem alla med, en vigselring; man har svårt att skilja på dem och jag ger gerna schalar i mängd för att undgå det sorgliga ödet att bli fastkedjad vid ett enda föremäl. Sk tycker jag ocksä, sade Cur!y, Tänk bara om hela ens frihet, alla glada förlat-lser, upptåg, bålsr, ostronsupger, maskeradbaler m. m. skulle gå förlorade uti dessa trenne betecknande ord: han är gilt. För mig är äktenskapet liktydigt med att gå och hänga sig ty det afslutar allt, som kan göra lifv.t värdt dett namn. Meddelade du Julia dessa dina Bsigter, Cwly? frågade de Vigne pikant. ig fart