Aftonbladet – 22 april 1874, sida 3

I på senare tiden Steinways i Newyork upp: trädde vid dess sida. Pianofabrikationen här i Amerika bedårifves i eo mycket stor skala och anses ej hafva något att frukta af europeisk konkurrens på den grund hufvudsakligen att pianos förfärdigande af europeiskt trä här ej hålla stämning. Jag kan ej yttra mig om, hura härmed förhöller sig, men skalle ej undra öfver om det befunnes, att det enskilda iatresset gifvit upphof och fart åt en sådan föreställning. Huru som helst, så är det visst, att här förfärdigas de förträffligaste pianos. På Chickerines fabrik i Boston hafva stundom ända till 100 svenska arbetare funnit anställning. Vid mict besök derstädes uppgick dock antalet ej till mer än hälften, hvilket hade sin grund deri, att den finansiella krisen inom detta som inom andra områden af fabriksverksamheten, tvingat arbetsgifvarne att betydligt förminska antalet af sina arbetare. Vid sextiden på eftermiddagen begåfvo vi oss på väg till New London, dit vi se nare på aftonen anlände, för att derifrån genast vid ankomsten afgå med flodbåt till Newyork. Mörkret och en för blicken ogenomtränglig tjocka hindrade öss från att få nägon öfversigt öfver omgitningen; vi lem nade trainen och letade oss, leida af gas lägorna, väg ned till bäten mellan de på båda sidor upptornade varubalarne. Sålunda inträffade det att vi voro ombord på bäten utan att Veta, det vi lemnat land, och jag kan ej neka, att jag kastade några förvå nande blickar omkring mig i den ofantligt stora salong, dit vi sä med ens blifvit förflyttade. Golfset var naturligtvis på amerikanskt sätt betäckt med tjocka mattor, här och der funnos begväma soffor och kåsöser, och hela den ovalformiga stora salongen inneslöte i en ram af sofhytter. ngarne vid Stoekholms skeppsbro, de stora Wilsonbåtarne meilan Göteborg och Hull, de ännu större oceanångarne och nu slutligen flodbåtarne med salonger, i hvilka man tyckte att en vanlig Mälarebåt med lätthet skulle kunna inrymmas — alla dessa fort skaffningsmedel hade följt på hvarandra i ett ständigt crescendo hvad dimensionerna och lyxen beträffade, och jag kom ovilkorli gen att tänka på en viss Stockholms-professorg yttrande vid en af sina föreläsningar: Hittills har man konstruerat de allra största kupolugnar; dock har ingen byggmästare konstruerat en så stor, att ju icke en annan konstruerat en ännu större. Som föroat är nämnåt, var det meningen att bäten skulle samma afton, omedelbart efter bantågets ankomst, atgå till Newyork. Tjockan gjorde emellertid detta omöjligt och hindrade oss att lemna kajen förr än följande mörgon vid ungefär den tid vi under vanliga förhållanden skulle ha varit i New york. Slutligen begäfvo vi oss dock på väg i sakta fart utåt Long Islandssundets vatten. Tjockan, ehuru något minskad, gjorde dock ständig signalering nödvändig till fö rebyggande af sammanstötning. Man begagnar ej här den gälla ångpipa, som är bruklig på jernbanor och ångbåtar derhemrmia, utan i stället ett slags änetrumpeter elle: lurar, som, då de ständigt äro behäfrade med bronchiter, gifvaifrän sig evt ljud, spar: likt vrälet af en ilsken tjur. Sällan gafs en signal utan att blifva besvarad i vär omedelbara närhet, ehuru tjockan hindrade oss att se de båtar, från hvilka sva ret kom. Omsider skingrade sig dock dimman allt som vi närmade oss Newyork, och när solen lyste fram för en stund, sågo vi framför oss målet för vår resa. Till höger hade vi Wards Island med dess imposanta byggnader för emizranthospital och dr hus, Man passerar här det temligen smala sund, som kallas Hall Gate, Vattnet forsar fram öfver en klippbotten, som ej ligger nog djupt för att tillåta mera djupgående fartyg att inlöpa i Newyorks hamn. Oceanångarne måste derföre från Enropa taga den längre, södra vägen förbi Sandy Hook. Storartade sprävgnivgar pågå emellertid under bottnen i Hall Gate för att här öppna inträde för de mest djupgående fartyg och man beräknar, att när detta arbete en gång blifvit utfördt, vägen mellan Europa och Amerika skall förkortas med ej mindre än 24 timmar, Straxt söder om Wards Island ligger Blackwells Island med arbetsoch tukthus samt fattighospital. På dessa båda dar och ännu en tredje, den något nordligare belägna Randalls Island, äro upp förda flertalet af de i sanning högst stor artade byggnader, som hafva till uppgift att inom sina väggar inrymma de mänga olyckliga offren för verldstadens sociala onda. Något innan man kommer till sydligaste odden af Manhattan, såsom bekant den ö, på hvilken Newyork ligger, och under det man färdas fram mellan Newyork å ena sidan och ä andra sidan Brooklyn, kyrkornag stad kallad för sina nära 400 kyrkor, fängslas blicken af tvenne midt emot hvar andra på hvar sin sida om revieret liggande höga torn, hvilka man för det ofullbordade skick, i hvilket de ännu befinna sig, skulle taga för ett par borgruiner, ifall man icke visste att man i denna nya verld förgäfves söker några ruiner efter riddarborgar och medeltidsbefästningar. Tornens uppgift är att tjena till landfästen för den brygga. senom hvilken man ämnar förbinda Newyork med Brooklyn, en brygga, som om man numera kunde tala om, några under verk i den vägen, säkerligen en gång fär lig skulle, förtjena att kallas ett af verl dens underverk, Den kommer att bestå af ett enda spann om 1604 fots längd och sväfva 130 fot öfver vattenytan för att till ) åta fartygen att fritt passera inunder. Med an bredd af 80 fot kommer den att lemna itrymme för jernbana, körbana och trottoirer ör fotgängare samt derutöfver en promenad, rän hvilken man får en vidsträckt och werrlig utsigt öfver hamnen och de på bäda sidor om revieret liggande städerna Kost naden för densamma är beräknad till 8 milioner dollars, men kommer troligen att be tydligt öfverstiga detta belopp. För när varande är arbetet af brist på penningar nställdt. Bland flodbåtar, kolossala ängfärjor, lik ande simmande palatser, bogserbätar och undratals fartyg under alla nationers flagsor bugtade vär väg mellan den udde, på vilken Castle Garden ligger, omgifvet at n vacker plantering, och den lilla Gov:r org Island med Fort Columbus. Framör oss låg den ståtliga Huadson-flolen, hvars breda mynning här öppnar in famn för de tusentals segeloch ingbåtar, som plöja ocesnen, till venster de rask tillväxt stadda städerna New Yersey ch Hoboken och till höger Newyork, öfver vars husrader höjde sig Trinitets-kyrkans märta torn och City Halls kupol. När vi ade i land, hade redan längesedan töcken ich dimmor skingrat sig, men solen, som ör en stund belyst den herrliga plats på orden, som här utbredde sig för våra blicwar, gick ned i moln och de nyss tända gas ägorna började blanda sitt sken med len halfslocknade dagens. Knappt var landsången utlagd förr än vi skyndade upp på len längs med kajen löpande gatan för att