Aftonbladet – 22 april 1874, sida 3

Transatlenti-ka bref. (Från Aftonbladets korrespondent.) IL Newyork 1874. (Slut från gårdagsbl.) Vi voro nu 192 mil från Portland oc kaptenen förklarade att, om allt gick väl skulle vi tidigt följande morgon vara i hamn Detta var ett tröstefullt budskap och fram kallade bos passagerarne en lifaktighet, son man dittills: under resan ej sett nägol tillstymmelse till. Hvar och en börjadi eöra sina förberedelser till landstigningen Bref skrefvos, promemorier uppsattes, d kriogströdda reseffekterna hopsarlades, oci när aftonen kom, gick man lugnt till hvil: för att följande morgon vakna i Portland bamn, När vi kommo på däck, var redan sole: uppe och belyste det snötäckta landskapet ty här var full vinter; hjuldon voro utbytt: mot släddon, som ilade upp och ned för ga torna, och fram och åter utmed hamne: gingo fullastade jernvägsträner under e! beständig ringning från lokomotivernas malm klockor. Vi hade ej väl förtöjt vid kajer förr än våra ressaker blefvo ilandförda fö! visitering, och tullbetjeningen började på let gamla välbekanta sättet gräfva i in plfvorna af våra kappsäckar. Vära persone! brydde de sig deremot ej särdeles om, ehart iet är bekant att ur, juveler och nipper til högst betydliga belopp årligen insmuggla: från Eu:opa. hvarföre ocksä vid landsiig ning i Newyork parsagerne ofta blitva vi siterade in på bara kroppen. Emigranterr: omhändertogos genast vid framkomsten a Allanliniens agenter och tolkar och knap past hade de hunnit sätta foten på Ny: verldens jord och kasta några nyfikna blic kar omkring sig förr än de befordrades til de respektive jernbanorna och det bar iväg med dem vidare; somliga gingo söderut til Boston och N-wyork, andra norrut till Ca nada och Vestern, När jag i sällskap med en ung landsman som varit mig följaktig på resan hemifrån sick i land för att taga en liten promenac renom staden, kunde jag ej genast få rät slart för mig att jag blifvit förflyttad frår Buropa till Amerika. Hela resan öfvel öreföll mig i det närmaste som en dröm ch jag tyckte mig åtminstone med den ens oten ännu siå qvar i Europa. Under re san öfver oceanen vaggas man ini ettslage etargi, som så småvingom betydligt redu terar ens tankeverksamhet; man låter sig ransporteras apatiskt som en kappsäck — ,ch man har för resten, en gång ombord ;j annat att göra — man äter, dricker och sofver så mycket man orkar, gör nolens volens de af fartygets slingriogar betivgade qvilibristiska rörelser och stirrar emellan it ut i rymden för att ej se annat än him vel och vatten. På så sätt uppstå några emligen blanka blad i ens minnesbok och nan börjar sina anteckningar på ena sidar m oceanen just der man siutade dem på len andra. Det är som om man af en eller san anledning höllit sig inne i sina rum ågon tid eller som om man suttiti en pnennatisk klocka nägra timmar, och åter omnut ut i lvardaeslifvet. Och så händer jet, när man en vacker dag sätter foten på lya verldens strand. art mav tycker sig stå er, som skjuten u: Zandahls kanon, . Portland är en liten, vacker stad och tog ig nu i belysningen af en klar vintersol sanska väl ut. Det är Maines förnämsta andelsstad med ett par och trettio tusen ovånare. Åtskilliga amerikanska skrift tällare hafva härsett dagen och bland dessa jen för oss svenskar välbekanta diktaren ch öfversättaren från vårt modersmåj, Henry V. Loagföollow, som numera bor i grann kapet af Boston. Staden har bland anmärkningsvärda offentiga byggnader ett tullhus, som är en eleant granitbyggnad i den egendomliga stil, om på senare tiden blifvit den vanliga i Amerika; ett imposant stadshus af Nova cotia-sten med en vacker dom, samt framör allt ett postbus af hvit Vermontwarmor. Jen senare byggnaden är visserligen ej stor, nen gör genom sin italienska medeltidsstil ch sin vackra portik med korintiska pelare tt särdeles angenämt intryck. Efter några timmars flanering i staden ammanträffade vi med vär kapten och lä are från Nestorian, båda särdeles bebagiga och älskvärda personligheter, som ej parat några bemödanden att göra vår öferresa angenäm. Läkaren varen ung skotte, ufvudsakligen anställd för-emigrantern vilka han också tfider färden vårdade på et samvetögtannaste sätt. 1911 ob I När man näsmåte, dtt-par Veckora tid lefer inom samrca relingar med personer, -ej ildeles fri från den tänken att möjligen en ät Kn batiga i Bitarna d dit mkring vind för. vi B. ocean uppstår ättare än under KEN förbi Haode Sh is famillaritöt Och! hjörtlighetiumgänget, NALET ARTE i PRIS s NOINON