Aftonbladet – 22 april 1874, sida 2

roende på ev ratLLvIist uUppmarEsammande ar de ifrågavarande lärarnes billiga anspråk. Den franska regeringens hårdhändta uppträdande mot pressen visar, såsom vil re dan förut nämnt, att hon är fullt besluten att till det yttersta försvara septennatet. Denna regeringens bestämda hållning och öfvergifvandet af det basculesyster, med afgjord lutning åt den legitimistiska monarkien, hvilket hon hittills följt, bero utan tvifvel på Mac Msahoza personligen. I enlighet med hela sitt åskådningssätt betraktar han nemligen sin ställning ur militärisk synpunkt och anser den för en post, hvilken det icke höfves en pligttrogen soldat att öfvergifva. Sannolikt förefaller det icke heller marskalken obehagligt att ha makten i händerna och att regera Frank-; rike. Han tyckes vara fullt besluten att i sju år njuta detta nöje och att energiskt qväsa alla försök att beröfva honom det. Sedan han kommit i besittning af regeringstömmarne, har han blifvit en helt annan menniska och på det sorgligaste sätt har han gäckat de gamle kämparne för konun gadömet — desse bälde riddare, som blott betraktade honom som vikarie för den rättmätige herrskaren. Mac Mahbon ser sig nu nödsakad att gå bröstgänges till väga mot legitimisterne och varningen mot Union kan betraktas som första kanonskottet mot den legitimistiska tiraljörkedjan. Men legiti misterne tyckas icke vilja låta varna sig och sannolikt behöfvas kraftigare åtgärder för att förmå dem att taga reson. Ett bevis härpå är ett bref från en af partiets chefer Lucien Brun till redaktören af Union, hvilket väckt mycket uppseende inom den politiska verlden i Frankrike. Uti detta bref förklarar Brun, och genom honom grefven af Chambord, att nationalförsamliogen ge nom lagen af den 20 November icke ska pade en institution, ett septennat, utan att hon endast förlängt marskalk Mac Msbons makt. Rojalisterne, säger derjemte Brun, sköla icke tillåta vare sig att beskaffen heten af eller vilkoren för Mac Mahons makt förändras. Så uppfatta ru monarkisterne Mac Mahons maktförlängning, sedan den icke utgör medlet till en monarkisk restauration, Republikanerne, förklarade nyligen ett blad, hvilket anses för Casimir Påeriers organ, -hafva bållit sitt ord och utan falskhet och utan några hemliga beräkningar underkastat sig följderna af sitt votum. Händelserna hafva rättfärdigat denna hållning; omärkligt, trots all obeslutsamhet och mo:sträfvighet, har man kommit till den nödvändigheten att förklara septennatet oföränderligt, det vill säga att för sju år stänga dörren för konungadömet eller kejsarriket. I dessa ord ligger nyc keln till den närvarande egendomliga ställningen i Frankrike. Septennatet skapades för att hindra republiken och har redan nu kommit derhän att behöfva stödja sig på republikanernpe, emedan de monarkiska partierna behandla det fiendtligt. Mac Mahon och hans ministrar äro lika litet republikanskt sinnade som nationalförsamlingens majoritet, men ås äro tvungna att försvara sig mot sina vänner från i går, hvilka med hänsynslös envishet återfordra sin legitime konung. Då nationalförsarlingen den 12 Maj åter sammanträder, kommer genast striden om de konstitutionella frågorna att börja. På utgången af denna atrid beror det till största delen, om denna folkrepresentation, som dock icke på länge föritjent detta namn, forifarande skall existera eller ej. Strängt taget koncentrera sig alla politiska debatter i Frankrike i den frågan: skall nationalförsamlingen slutligen en gång upplösas? Hon innebar landets suveränitet, och det är olyckan. Just emedan nationalförsamlingen är suverän, utgör hon en tummelplats för alla slags vilda planer, lustar och begär. Om en annan församling komme till stånd i stället för den närvarande, bletva det möjligt avt varaktigt konstituera republiken, och de monarkiska restaurationsid6erna skulle då inför den solklara: vissheten, att det gifves en bestämd statsform, mot hvilken man vågar kouspirera, förintas likt såp bubblor. Om national!örsamlingen åter fortfarande skulle bli i besittning af sin tillvällade makt, kunde på naturlig väg en omdaning af densamma Äästadkommas, Församlingen kan visserligen vara odödlig, men hennes medlemmar äro det ej. Landet skickar, så ofta fyllnadsval utskrifvas, män af republikanska tänkesätt till Versailles. Dödsfall bland medlemmarne af venstern minska sålunda icke dess styrka; inom högern plägar denna den aflidne icke få någon efterträdare, Döden verkar sälunda republikaniserande på den sega församlingen, och om den monarkiska majoriteten också skule öfverlefva iörfatiningslagsrne, så mäste den dock förr eller senare duka under för förgängelsens obevekliga naturlag. I engelska parlamentet har för några dagar sedan förekommit en interpellation angående regeringens förhållande till earlistkriget. I anledning häraf svarade on af understatssekreterarne: Hittills har icke fonnits någon avledning för H. M:ts regering att sysselsätta sig med den frigan, om man bör tillerkänva don Carlos regering en krigförande makts rättigheter eller icke. Likaledes har icke någon den ringa: ete korrespondens egt rum med utlandet angående denna sak. Enligt Patrie har undersökningen mot öfverste Stoffel i anledning af påståendet, att han under kriget1870 förstört depescher, blifvit instäld, emedan inga bevis förefinnas i saken. Någon krigsrätt kommer således icke att nedsättas. RBotssjukdomen bland hästar. I gårdagens P. T. läses följande k, kungörelse angående Btgärder till hämmande af sjak