från fartyget, och det vär helt naturlig att man vid sådana tillfällen lifligt tänkt på faran af en sawmanstötning — en fara som föga förebygges af de ljudsignaler som med korta mellanrum gitfvas och til hvilka för öfrigt ett mötande isberg e skulle taga någon hänsyn. Ett sådan möte vid denna tid på äret är dock mindri vanligt. De farligaste månaderna i dett: hänseende äro nemligea Mars och April, Tager man i betraktande att ännu ej 4( Er förflutit sedan den första ångbåten gici öfver Atlanten — jag vill minnas att de var 1838 — och att sedandess Oceaaflottar så tillvuxit, att på ett är kunnat göras öt ver 1350 resor mellan Amerika och Europa att inom kort i medeltal tre ångare dagli gen komma att afgå från hvarje sida a Oceanen, inses lätt huru önskligt det vore att något mera gjordes än hittills till före kommande af de ohyggliga sammanstötrin gar, som naturligtvis eljest skola ökasian tal med den tilltagande trafiken. Man ä1 också för närvarande i Amerika betänk: på att genom lag bestämma de vägar öt ver Atlanten, som åvgbåtarne böra tags fram och åter mellan de båda verlds delarne. Utan minskning i faran fö kollisioner, vunnes härmed en annan ej min dre vigtig fördel, nemligen den, attnär, så som nyss nämndes, dagligen tre äångbåta afgå på olika tider och på samma väg. hvarje sådan, som råkar ut för något miss öde, kan påräkna bjelp inom 8 timmar. Omvexiingen i det på längden enformiga lifvet ombord var ej stor och åstadkoms hufvudsakligen genom de mältider, som 5 gänger om dagen serverades och voro af beskaffenhet att tillfredsställa alla både gommens och magens fordringar. Kl. 12 hvarj dag hade man dessutom ett litet extra nöje, som bestod i att läsa loggan teckningen för sistförflutna dygnet och derefter göra sina beräkningar öfver möj liga tiden för fartygets framkomst till bestämmelseorten. Hade man då skjutit god fart (ett dygn tillryggalades 295 mil) var belåtenheten stor och alla anleten klara, konversationen fick en lifligare fart, och man lyckönskade hvarandra till en snabb resa. Inträffade motsatsen (en gång gjorde vi 111 mil mindre fart än föregående dygn) gaf sig en allmän förstämning tillkänna; man studerade barometern och drog sig tillbaka för att reflektera öfver de faror, som ännu kunde förestå innan man nädde den efterlängtade hamnen. I samma mån vi närmade oss New Foundlands kust, blef det natarligtvis af allt större vigt att veta, huru landet låg, nå: got som vi passagerare sökte att komma underfund med genom att studera kaptenens ansigtsuttryck, det enda vi hade att gå efter. Detta bådade just ej när ot godt. Han hade förgäfves dag efter dag hållit utkik efter solen för att få göra en observation ech blef allt mulnare i ansigtet ju längre detta tillfälle lät vänta på sig. Omsider, på 11:te dagen af min resa, tittade solen vid middagstiden fram ur molnen, visserligen endast för nägra få minuter. men dock tillräckligt länge för att möjliggöra den behöfliga observationen.