Aftonbladet – 21 april 1874, sida 2

— En tänkvärd påminnelse. En insändare uttalar i Östgöta Correspondenten följande sunda åsigt: En tid på året stundar nu, då tidnvingarnas notisafdelningar bruka vara upptagna med notiser om de många och dyrbara silf verpjeser, som på ett mer eller mindre hög tidligt sätt blifvit tilldelade afflyttande pre ster. Vi beklaga dem, som ej veta sig hafva något bättre och lämpligare sätt att uttrycka sin aktning och förtindelse till sin prest, än detta skrytsamma, genom mer el ler mindre frivilliga officiella skänker. Hyste de verklig aktning för honom såsom prest och själasörjare, så skulle en sådan flärdfoll och på sådant sätt ihopkommen gåfva icke ifrågasättas. Den, hvars minne behöfver uppfriskas genom åsynen af en silfverpjes, kan gerna glömma mig och jag honom. Att dessa gåfvor skulle utvisa för handen varande djup saknad o. g. v. ha vi kvappast hört någon påstå, likasom väl sällan någon mottagare kunnat vara så baroslig att tro, det alla frivilligt bidragit till gåfvan, Dessa bedersvedermälen bevisa, efter vårt sätt att se saken, hvarken utmärkta prester: liga förtjenster eller församlingsbornas saknad och erkänsamhet, utan helt enkelt det, att en beskäftig, möjligen välmenande person väckt förslaget om insamling och satt sig i spetsen derför, hvilket förslag, då det nu olyckligtvis blifvit väckt, icke gerna kan falla.