Aftonbladet – 20 april 1874, sida 3

eh VVILvVelaRLIgaG Martyrskapet; de öfriga, 0 och bland dem de båda presterna, afligsnade sig skyndsamt åt annat håll. Hurn det sedan gick, vet man icke; men de sluppo . J väl undan med en varning... När demon strationerna i denna form sålunda icke tjenade till någonting, upphörde de småning. 0; men i stället uppsattes på alla kyrk dörrar anslag till de troende med uppmaning att på de och de dagarne samlas i de och de kyrkorna för att genom förenade böner hemta styrka ixall dem förföljelse, som de ogudaktiga i sin fräckh-t anställde mot kyrkan, och för att afbedja himlens vrede för den vanhelgelse af vigda ställen, som skett, Form och innehåll voro lika upprörande, men de verldsliga myndigheterna tögo ingen notis härom. Det tyckes i det hela vara regeringens grundsats att taga så liten notis som möjligt om dessa och andra dylika hysteriska zrampryckningar, som det. påfliga partiet -Jängerar eller: verkligen faller i. Hon går icke swksinnadt till väga — möjligen skulls hon också få för mycket att göra i sådant Ifall — men i förlitande på sin öfvermakt gör hon hvad hon vill, och beträffande de Jcånga svaga själarne är denna politik säkerligen den klokaste; ty hon imponerar på Idem och tvingar dem att hålla sig lugna. I den nya planen för Roms reglering är Jet bestämdt, att Via naziohale; fortsättningen af Via venti Settembri (den gamla Via oorta pia) förbi Quirinalen, skall dragas fram till midten af staden. . Egendomar hal blifvit exproprierade och nedrifvas nu; bland: iem bafinner sig en eller annan kyrka och gardinal Antonellis palats; de få utan alll. skonsamhet äfven stryka med. På det and li. liga området drages äfven eu Via naziona:e fram tvärs igenom kyrkor, kloster och kar-: dinalspalatser. och hvarje frisinnad åskå-: dare kan icke annat än önska arbetet framgång och lycka; Man exproprierar kloster och begagnar lokalerna till kommunalskolor, allmänna embetsverk, sjukhus eller kaserner; men man åter helt lognt de påfliga sköldemärkena, t insignierna och inskrifterna sitta qvar, der ie sitta; man betraktar dem såsom histo riska minnesmärken, som tillhöra den förflutna tiden och iagen skada göra i nutiien. Det enda -ställe, der de korslagda oycklarne med påfvekronan öfver ha blifvit borttagna, ärhufvudiagången till Quirinalpalatset; men öfver porten till sidopalatset sitta de ännu qvar, uppburnä af englar möd baswier, hvilka blåsa deras eviga berömmelse ett godt stycke bort, men knapt ända till himmelen. Hvad skall nu det sannolika resultätet af denna de båda partiernas inbördes ställ ning och fortsatta strid bli? Ert fredselat? Näppeligen! Förhållandena hå på de tre och ett halft åren efter den 20 Sept. 1870 snarare förvärrats än förbättrats. De påtligt sinnade hysa ett så fromt brinnatde hat till ueurpatorerne och en s8å ifterlig tro på himlens och det katolska Frankrikes slutliga hjelp, att de aldrig gifva efter en enda tum! Men till och msd öm dew jam nörliga, ömkliga reaktion, som i Frankrike har fö!jt efter kommunens omenskliga:dåd, verkligen någonsin skulle få så mycken makt, att hon vågade tänka på att förän stalta andra korståg än vallfärderna till de ställen, der den hel. jungfrun uppenbarar ig och t. ex. ville försöka restaurera den störtade kyrkostatsbygningen, skulle de ötriga europeiska stormakterna knåpt tillåta Italiens sönderstyckande; från den sidan är dorför i sjelfva verket icke stor hjelp att förvänta; från den andra, d v. s. himme lån ocH katolikernes för ögonblicket bögeta suddom, jungfrn Maris, är den väl lika osannolik. Ur hvarja annan än den abso iut katolska eller riktigare blott och bart ohfliga synpunkten är derför motståndet remligen gagnlöst. Det kan försinka, men icke förbindra det slutliga ordnandet at förhällandena och deras derefter lyckligz och freåliga utveckling. Presterne ha associerat sig med den oupplyita folkmassån och begagna särskildt här i Rom hennes förvärrade sociala förhållanden ander det nya regementet såsom medel ät anderblåså missnöjats all: annat än heligs sld; De Käön öfätitlig makt härigenovi, och len har, sade vi, hittills sharare tillväxt än aftagit. Regeringen har blott en väg att gå söka afhjelpa bristerna och, så länge zrisen står på, genom ett kraftigt och bestävidt förfarande häfda sitt herravälde öfvar sicnationen. Datta är också hennes sät: utt Få till väga Upplysningen befrämjas venom utvidgning deh förbättring af folkskoleväsendet. Detta är ännu lånkt ifrkö mönstergildt, men å-t är dock al:tid bättre in alldeles intet. Ett stort antsl skolor ba blfvit inrättade för municipists räkning här Rom. Principen är hallamerikansk? fri skolgång och lika, rätt follständig undervisning för alla. : Desså skolor; Hvilka äro lels dag-, dels aftonskolor, besökas för färvarande af omkring 16 000 lärjungar. af alla klasser och alla åldrar. Den: generation, kom utgår från dem, skäll såkerligen icke yx påfiiga sympatier, det är en ny småikog, söm växer upp i den gamla, och der rodas väl deri. Men sjelfva denna gäml: ar eljest orsak nog att klaga öfver de förindrade förhållandena; ty de vanliga vilkoen för hans materiella Uf och existens hal, ngalunda blifvit ljusare och lättare. När yskretsen krymper ibop från den stora vid len, från medvetashdet ett hä fått del i tt stort helt och möjlighet till utveckling mångä riköibgar, och blött omfattar den nakildes materiella hvardagslif — så att et, som ligger närmast till hands, oftas täller de största anspråken främst och åll: onat bakom i skuggan — så kan det se törkt nog ut. Fordom : lefde man i Ron; ätt och billigt. Sjelfvs tiggaren, som mes en ömkligaste röst bad om en bajoceo till röd, hade i allmänbet en temligen sorgfri llvaro. Lifsmedlen stodo i lägt pris, och jan hade nestan inga skatter; ty plfver eskattade hela den katolska verlden och unde spara sina egna undersåter,Nuhals tora skatter kommit — det betalas fyra ex till tio gånger så mycket som förut — risen på lifsmedel ba här som öfverallt tigit ofantligt, emedan penniogarnes värde a fallit och på samma sätt har det gått ed hoshyrorna. Men det är dock allt skäl tt tro, att detia förhållande, hvaraf onek till gen en stor del af befolkningen för tillfäl I Mi: tt lider, och hvilket kan så fördelaktigt) pgagnas af staters fiender, blottskall var: )135 1 öfverghsg till ett lika lyckligt ochi allal en sesnden päturligare samhallstillstånd; ännin at, som existerade i den gamla tiden. Denpl25: ihet. förändriv gen char: medfört på alla omsär iden, så väl allmänt gociala som individuelt rös adliga, skall skänka krafter tillen ntveckOD ng, hvilken.kan lyfta och bära större börAn or än den, som för ögövblicket betungarbes omartoiket; ty friheten är ett ljus, och der slag tt slipper in — icke plötsligt: och öfver-infs ildigande, så att det bländar och förvir.satal 4 ir, utan varsamt — der lyser det osslsta h bringar blott lycka och välsignelse. af kro T RBIESDAGEN. ön end Vid kamrarnes plena i dag — hvilka börskjv