Aftonbladet – 20 april 1874, sida 2

deremot. Hans enda barnbarn, lilla Alma Tressillian, den blifvande arftagarinnan till den gamles alla, egodelar, gaf de Vigne såsom ett tecken. till. sin bevågenhet sin filsklingsdocka, som — minus hufvud och kläder — var gaaska vacker. Det var likväl ett annat villebråd än Weive Hurst kunde erbjuda, som nu lekte de Vigne i hågen. Skogvaktarens mellan komst hade visserligen vid det tillfället hindrat de Vigne att göra den vackra flickans bekantskap, men hennes skönhet hade gjort ett alltför djupt intryck på honom, att hon å snart skulle gå ur hanos sinne, hvarför han redan påföljande dag sökte att ånyo å se henne samt göra sig underrättad om bvem hon var och hvar hon bodde, tvenne frågor, som han genast fick möjaktigt besvarade. Flickans namn var Lucy Davis; hvarifrån hon kom :visste ingen och hade heller ingen bekymrat sig om att taga reda på Hon var nu anställd som sömmerska hos en modist i Freston-hill och der lika mycket uppburen för sin talang oeh ovanligt goda smak som litet omtyckt för sitt högst despotiska och ojemna lynue. Fliczans utseende kunde anstätt enkejsarinna och hon tog sig förundransvärdt väl at i sin söndagstoilett, på hvilken hon förslösade alla sina inkomster, ty att vara klädd lika fiar, modernt och dyrbart som de ladies, kt hvilka hom förfärdigade toiletter, det var hennes enda syfte och derpå ginge hennes alla bemödanden. väsentligast . ut Lucy avis var en qvinna, som väl kunnat bringa en äldre karl än de Vigne ur koncepterna. Sedan ban uti de skuggrika allgerna vid Berkshire tvense pgånser sammanträffat och talat med henne, var hans hjerta håråt angripet. De Vigre behöfde aldrig lång tid att bli förtjust i ett vackert fruntimmer. Äfven vi andra ynglingar voro ej blinda för hennes ovan: viga skönhet, men så snart de Vigne hade kastat sina ögon på den fagra, uppg vi gonast fäldet.