Aftonbladet – 18 april 1874, sida 3

verkligen. Med ett par ord räddade ham mig ur månget bryderi vis å vis doktorn, och mer än en gång sände han mig till sjunde himmelen genom att låna mig sin utmärkta fyrabriga ridbäst, förbjelpte mig ur mången liten penningknipa och hotade att ordentligt prygla upp mig, om jag någonsin erbjöd att betala honom mina skulder. En med vördnad blandad varm tillgifvenbet egnade jag honom redan den tiden, och har han alltsedan gifvit mitt tacksamma hjerta riklig näring för dessa känslor; Gud välsigne honom. Då jag första gången såg äldste lärjungen vid Chancery stå rökande framför kaminen i lektioosrummet, anade jag föga huru ofta vi i framtiden skulle komma att dela fröjder och faror, mötas i tanklösa nöjen och djupa bekymmer, i verldens brusande hvirfvel och i dam och krutrök på slagfältet. En solig sommare!termiddag, medan doktorn ännu njöt sin middagsslommer, Arabella vattnade sina blommor och såg som täckast ut i sin stora, hvita halmhatt med djupblå hand, samt Curly och jag sutto lutade öfver våra böcker, tittade de Vigne med metrefven i hand in genom dörren och sade: Jag går ned till ån, pojkar, vill ni följa med, så välkomna efter. Uti vårt afgnderi för de Vigne skulle vi gerna följt honom till martyrdöden; mindre underligt då, att ni nu rusade upp, togo våra mössor, korgar och refvar samt med några raska steg upphunno honom på väg ner till floden,