Aftonbladet – 18 april 1874, sida 3

Chevasney. Iute fult. En Chevasney of Longholme? Ja! John Chevasneys son. Jaså, du är äfven kommen hit för att bli finpolerad af gamle Jocy. Duger du till nägonting ? Inte stort — att vara okynnig och rida en yster föle. Åh, inte så illa! Sitt ner, mitt lam... Jag är Granville de Vigne. Oss känner du naturligtvis till. Dina far jagade sistlidne Januari med våra stöfvare. Han tycktes vara en gammal bederlig gentleman och en god skytt. Jag trodde inte han kunde ha hjerta att skicka dig hit; du skulle fått det mycket bättre vid Eton eiler Rudby. Eno publik skola är det säkraste medlet att taga hund ur unga pojkar. Jag åtminstone tyckte mycket om Eton; men har man bara ett sjelfständigt lynne och vet sättet att göra sin vilja gällande, så kan man få det bra hvar som helst. De andra kamraterna äro för närvarande ute, men jag hade inte lust att följa med. Bland dem finnes egentligen inte mer än en, hvars bekantskap är värd att odla, en liten trettonbrig munter ture, som vi vanligen kalla Curly för hans guldlockiga här. Hans far är en pär af den gröna sorten — tillade de Vigne med ett kort skratt — Gud bevare oss från den! För öfrigt är Freston-hill en afskyvärd plats, som man skulle vara glad attfålempa när som helst. Vore det inte för jagtens skull, hade jag öfvergifvit det bär lif vet för längesedan; men några goda bundar och en eldig häst hålla modet uppe på en i det längsta... Kan du sköta bössan, tygeln och äran ordentligt, min gosse? Dessa voro de Vignes första ord till mig och jag kände mig högeligen smickrad at hans tilltal; jag hade långt tillbaka hört berättas, att han vid sju års ålder utan någons vetskap ridit på jagt med Assheton Smiths hundkoppel, tre är senare satt eig upp på en fåle, som ingen af stallknektarne kupnat taga bugt på, samt under försök att tämja den blifvit afkastad, fått ena