Aftonbladet – 17 april 1874, sida 4

På SIGFRID FLODINS förlag nyligen utkommen: Fleurange. Roman af M:me AUG: CRAVEN. Prisbelönt af Franska akademien. Öfvers. från tionde upplagan. 2 delar. 3 rdr. Msersättningen af detta yoperliga arbete är gjord från nalets tionde upplaga hvilken omsändighet bäst bevisar, hvilken vidsträckt läsekrets detsamma lyckats förskaffa sig i sitt hemland, bvarförutom det äfven blifvit busnadt med fränska akademiens pris. Sällan får man väl äfven läsa en roman af så spannande intresse, så sedligt ren och på samma gång skrifven med hela den ele-. gans och varma kolorit som tillhör den bästa franska stilen. u5åsom vittnesbörd om, huru man i England bedömt detta arbete, hvilket vi tillönska en ganska stor spridning i vårt land, meddela vi bär ett litet utdrag ur en längre recension i der engelska tidskriften Atheneum: aVi undra huru många af våra läsare, som någonsin läst en allvarlig fransk roman eller hafva någon ide om, att dikten i vårt gransland kan beröra andra ämnen än konflikter inom a äktenskapliga lifvets omr-de Detta är den vanliga sigten om den franska romanlitteraturen. en åsigt så ut bredd, att mången anser en fransk roman vara liktydig med allt slags uselhet, vida värre än den råbet som så högt florerar i våra stackars efterapares arbeten. allt efter den större eller mindre literära förmåga, hvaraf författaren eller författarinnan är i besittning. Då detta är ett faktum, kunna vi föreställa oss, att epitetet allvarliga i för ening med en fransk bok, för hvilken den skarpsinnigasie icke skulle kunna finna någon anppan benämning än roman, skall synas mången som en paradox. Härtill svara vi blett:-läs Fleurange! — och det skall visa sig, hvad fransk smak kan göra för att förlika ämnen, med hvilka klumpiga bänder göra bäst i att icke bandskas, — Man skall sällan komma ölver el bättre roman (Aftonbl.; elcke utan orättvisa skall man kynna undgå att erkänns de stora förtjensterna hos m:me Cravens råman En ren och ljuf fläkt af sant kristlig resignation genomgår den samma. och ölversä:tningen tyckes väl hafva träffat origi nalets tön. (N. D. A.) (3223, I