VINGLAREN.) BERÄTTELSE AF JFOHRHAN JOLIN XXXIX. Förnedriogens djup. Det fattades ej många minuter i klockslaget för den nya ransakningen. Inga och Viola, som besökt den olycklige efter första förhöret, började känna sina egna tröstekällor utsinade. De hade icke tänkt sig på förhand den råa prosan af domstolsförhandlingarna och den djupa skymfen af ett schavotterande inför allmänheten; de hade blott förestält sig det ensliga, dystra fängelset, i hvilket fången var ensam med sin Gud och sin själ, och dit de skulle fö smyga sig som hugavalelsons englar, om också lagen nödgade dem att hafårgvaktaren till vitne af de ömma scenerna. Fru Ioga bade icke kunnat sofva under den förflatna natten, och förföljd af skräekbilder, hade hon vridit sig som en mask på sitt läger. Mon förgätves hade Viola bön: fallit att modren skulle stanna hemma på hotellet, medan dottern ensam besökte för gen. s De trädde nu båda med skälfvande hjertan in till den ängsligt bidande fången. Men, barmhertige Gud! Hvilken syn för de arma qvirnorna!... Det var icke längre 4) 30 A. B. nr 25—86. 28. 40—42, 44—48, 50, ES 68, 65 67; 69, T1—T6, , UJ