tro follt och fast, att han redan i denna egenskap onekligen får en svårare upp gift och en mer omfattande verksamhet än någon af öfverlärarne, hvarför de föreslagit, att hans lön skulle med 500 rår öfverskjuta de öfrige lärarnes löner, ehuru på dessa öfverlärare dock ställas sådana kraf, som att de förutom grundliga och i detalj gående vetenskapliga studier i sina ämnen måste ega noggrann kännedom af dessa äm nens metodik samt färdighet i deras behand ling (s. 46); att de skola egna hela sin kraft ech hela sitt intresse åt anstalten; att ingen seminarielärare bör längre qvarhällas på sin plats, än han är i sin falla styrka och oförsvagad kan verka för seminariets ändamåb. Till yttermera visso för klara komiterade, att öfverlärarne torde böra väljas bland de utmärktare af lektorerna vid elementarläroverken. Icke dess mindre anses nu pedagogen företrädesvis lämplig att dessutom vara direktor med en hel mängd särskilda svåra åliggauder, som torde komma att taga både mycken tid och framför allt stor uppmärksamhet i anspråk. Han skall i första hand leda och öfvervaka anstaltens hela verksamhet, vidtaga alla åtgärder, som kräfva ett omedelbart afgörande, så väl hvad seminariet . som hvad seminariiskolan beträffar, tillse, det lärare och kandidater ordentligt fullgöra sina åligganden, föra ordet vid seminariikollegiets sammanträden och verkställa de dervid fattade besluten (tillse att de blifva verkställda ?) m. m. samt årligen utgifva tryckt berättelse öfver anstaltens verksamhet. Men saken har äfven en annan sida. Pedagogen är den enda bland seminariets lärare, hvars verksamhet bu!vudsaakligast blifver at teoretisk art. Ea person kan rätt väl vara en utmärkt tänkare och föreläsare i pedagogik, utan att han duger till styresman för en skola, Ja, vi skulle nästan vilja säga, att till öfverlärare ingen borde väljas, som ej utom andra egenskaper äfven har den, som erfordras för att kunna sköta eu direktoras åligganden; men att man vid val af lärare i pedagogik icke behötfver fästa så stort afseende på styresmannalämpor. Med anledning af yrkandet att pedagoger skulle göra pedagogikens allmänna grundsatser lefvande i anstaltens be!z verksamhet, anmärka vi endast, att om han icke kan göra dem lefvande såsom lärare, så bör han icke: få göra det såsom direktor. Bådanpa grundsatser få icke ens ha ett sken af att gå med tvångakurs. Vi för vår del äro emellertid alldeles icke sinade att yrka, det man akulle genom lag rent af utestänga den blifvande pedagegen från direktoratet, eller — om man hellre så vill — på förhand försäkra honom :!om -befrielse från detta embetes bördor. Teorieng män ha ofta visat sig mycket använd bara jemväl i praktiska värt, och det är ju alldeles icke otänkbart att, redan i för eta uppsättningen af lärare, pedagogen finnes sega direktorsegenskaper i högre grad än de öfriga. Vi ha icke heller förbisett, att komiterades förslag i denna del icke framställer anspråk att få absolut bindande kraft. K. M:t får verkligen gunstig tillktelse att under vissa vilkor utse annan person till anstaltens ledare; Men komiterade hafva, såsom vi redan sett, ej ens för den händelsen att läraren i pedagogik af ett eller annat skäl icke sknile kunna eller vilja tjensigöra såsom direktor, förmå:t afhålla sig från att gifva en predestinerande anvisning. I nämnda händelser påstås seminarilskolana rektor dernäst vars den lämpligaste att bestrida direktorsbefattningen, helst denne, om han verkligen egde de för rektorsembstet erforderliga egenskaperna; utan svårighet borde kunna öfvertaga den med rektoratet tämligen likartade befattnin zen såsom direktor för hela anstalten. Ehura det gläder oss att af komiterade. bland hvilka vi finna rektorernsa för två af rikets största, på båda linierna fullständiga elementarläroverk, ha fått ett nytt stöd för den af oss länge närda öfvertygelsen att ropen om rektorsembetets mödor och om de fast öfvermenskliga egenskaper, som skulle vara erforderliga för en elewentarskolerektor, äro batydåligt öfverdrifoa, försfaller det oas lik väl, att öfverläraretjenst (man påminns sig komiterades anspråk på en öfverlärare!), lärarebefattning vid seminariiskolan, rektorat vid densamma och direktorat för hela anstalten vore för stor börda för en man, äfven om vi förutsätta betydlig minskning i skoltjenstgöringen. Esligt Vår heigt bör reglemontet så litet som möjligt begränsa Kongl. Maj:tsfrihet vid val af direktor. Allt hvad komiterade genom sizaå anvisningar kunde åstadkomma, det vore, att redan från första begynnelsev i hög grad öka svårigheten att fiana fullt lämpliga personor till. direktor och rektor. Måhända skall läsaren anse oss hafva allt för länge uppshållit oss vid derna enstaka punkt i bstänkandet, och vi tillåta oss der för gifva förklaringen med ens för att om möjligt förekomma en offentlig ordvexling i denna tpeciella fråga. Vi anse oss. hafva påträffat en grundfalsk åsigt, som i fall hon under-en eller annsn form finge insteg iseminariets statoter, kunde för lång tid blifva till skada för anstalten. Vi känna dessutom institutioner, som lidit mycket stor skada på tillämpningen af skdana genom ett sken sf sanning lockande grundsatser som komiterades och vi önska den blifvande avstalten ett bättre öde än att enödigtvis utsättas för misstroende samt obehag och faror redan i den första början, som i alla fall torde blifva besvärlig nog. Vi önvkade derför, om möjligt, förhindra ett på komiterades förslag bygdt stadgande i anstaltens reglemente, hvilket, i fall riksdagen bifaller den kungl. propositionen, naturligtvis kommer att uppsättas i nära öfverensstämelse med betänkandet. -7