AL, Vid en minnesvård. Våren hade längesedan börjat knoppas, det nyvaknade lifvet svällde i naturens bröst, flugorna surrade på de solbelysta väggarne, lärkorna drillade i skyn och gräset växte så att det hördes. På den af Viola anordnade rymliga verandan utanför den flygelbyggning, som beboddes af familjen på Thorefors, sutto i skuggan af den frodiga kaprifoliihäcken tre svartklädda fruntimmer, ifrigt sömmande på duktyger och annat linne, som skulle höra till Violas utstyrsel, ehuru bröllopsdagen ännu icke var bestämd i anseende till fra Ingas långsamma tillfrisknande efter den sjukdom, i hvilken hon föll med anledning af den tragizka gesnen i domstolalokalen. Dock, hennes sinneslidande hade märkvärdigt nog alldeles försvunnit under denva tid af kroppslig smärta, och förståndets ljus lyste åter lika klart som förr. Man hade på grund af särskild tillåtelse fått jorda stoftet efter Melcher Winke uti en vacker björkbevuxen kulle, tillhörande en aflägsen del af slottsparken. . På der enkla minnesvården hängdes dagligen friska kransar af mor och dotter; ja, Inga tillbringade, när hon ändtligen förmådde vandra utan stöd omkring i Thorefors vackra omgifningar, ofta fere timmar I samtal