Aftonbladet – 16 april 1874, sida 2

STOCKHOLM den 16April. Vid denna riksdag har inom Andra kam maren af hr Casparsson en motion väckts hvari föreslås att riksdagen ville i under dåsig skrifvelse anhålla att k, m:t täckte taga i öfvervägande huru utarbetningen a en mot; tidens vetenskapliga kraf svarande ordbok öfver svenska språket lämpligast mi kuara anordnas samt derefter, i den mår riksdagens medverkan kan vara erforderlig till densamma göra den framställning ämnet, som för ändamålets vinnande, inor en ej allt för långt afligsen framtid, må an ses af förhållandena påkallad. De välgrun dade motiv, som för förslaget anföras, är bland annat att vi ännu äro i saknad a en billiga anspråk motsvarande ordbok öfve: vårt språk, jemförlig med de ordböcker, som på andra språk utkommit, hvilken brist äl i hög grad känbar ej blott för lärare och vetenskapsidkare, utan för hvar och en som önskar med någon grundlighet känna vår! språk. Dylika ordböcker hafva i andra län der betraktats såsom statsangelägenheter och äfven hos oss varit förembl för upp märksamhet och omsorg, så från regerin gens, som från representationens sida. Då emellertid den institution, svenska akade mien, som haft ordboksarbetet sig anförtrod: säsom en bland sina högsta uppgifter, efte1 an mer än ättiårig verksamhet, i ett utgif. vet profhäfte förklarat sig icke kunna ikläd: sig någon bestämd förbindelse rörande ord bokens fortsättning eller fulbordan, avhöll 1872 års riksdag med anledning af ett aj 1871 års statsrevisorer väckt förslag, at! K. M:t täcktes taga i öfvervägande huru vida icke det ät akademien uppdragna ord. boksarbetets sävälraskare fortskridande som slutliga fullbordan kunde genom förändrade anordningar betryggas; till följd hvaraf aka demien, öfver framställniogen hörd, förkla rade sig afstå från den del af sitt anslag, som för ordboksarbetets bedrifvande beviljats. hvilken derefter på k. m:ts proposition med riksdagens bifall nr riksstaten afförts. Ingen myndighet finnes såledas numera, af hvilken man med någon rätt kan vänta att den upptager detta högvigtiga arbete, hvilket dessutom är af den omfattning och be skaffenhet, att det icke kan utföras af en eeskild person och ej heller företagas med någon utsigt till ekooomisk vinst, hvarför en sKrifvelse till K. M:t med anhällan, att han för sakens befordran täcktes vidtaga andra åtgärder, har synnerlig: stora skäl för sig, och det är äfven med mycken tillfredsställelse vi hafva mottagit det betänkande af Arn dra kammareks första tilifälliga utskott, som afser frågan och hvari motionen obetingadi förordas. Det kan visserligen tyckas öfverflödigt å riksdegens sida att nu aflåta en skrifvelse i denna syftning, enär den 1872 afgifna uttryckligen betonade önskvärdheten af enanordning, som betryggade ordboksarbetets fortskridande och fullborlande inom en ej så aflägsgen tid. Utskottsbetänkandet bemöter dock denna upptattning dermed, att 1872 års skrifvelse synes icke bestämdt afse ordboksarbetot i annan mån, än såvidt det varit ät svenska akalemien anförtrodt. Öch db derefter inga åtgärder — blifvit vidtagna till vidare främjande deraf, kan det ju vara sf mycket 5agn att Icådagen underrättar K, M:t om SÄvAl mitt fortfarande intresse för saken, som sin beredvillighet att bidraga med derill erforderliga medel. Ifall, såsom vi hoppas, den föreslagna skrifvelsen i ämnet vinrer riksdagens bifall, är det all anledning att förmoda att regeringen skall fästa till börlig uppmärksamhet vid representationens önskningar, och våga vi derjemte uttala len förhoppningen, att den i motionärens örslag uttalade vackra tanke att, om förejaget sattes i gång, det kunde blifva en medelpunkt för de fosterländska språksträtvandena — icke måtte blifva ouppmärksamnad. Utan att i minsta mån vilja förringa värdet af dens verksamhet, hvilken genom pemödandet att fastställa svenska språkets agar hittils varit ansedd för nästan uteslutande anktoritet på språktforskningens område, torde dock en önskan, att äfven åt yngre och friskare krafter någon andel i edningen af ordboksarbetet hädanefter måtte nrymmas, vara fulit berättigad. Just de i seende på fullständighet och vetenskapighet lätt märkbara bristerna i den oråista, som genom svenska akademiens för org nyligen utgifvits, och hvari, om vi ej It för mycket misstaga ows, den ofta lämda motionen haft sin närmaste anleding, böra innebära den kraftigaste maning tt avförtro ordboksföretaget åt andra häner, än de, som hittills visat sig i så ringa nån ega förmåga att bringa det framåt.