Aftonbladet – 15 april 1874, sida 3

Det såg ut som om försynen återkallat Inga till förståndets fulla ljus enkom för att göra henne till den ihärdigaste och kärleksfullaste sjuksköterska och som om den Allgode velat ge brottelingen detta andrum, innan han försvann i fängelsets natt, till att dricka hugsvalelse, kärlek och tröst från Ingas och Violas läppar. Melcher Winke hade egentligen aldrig å sitt lif varit så illamående, att han behöft intaga sjuksängen. Den andliga brunns kar han genomgick vid sin dotters bädd, då hon låg der sväfvande emellan lif och död, hade verkat stora förändringar inom hans hjerta. De veckor och månader han nu sjelf tillbringade på plågans läger utöfvade ett ännu större inflytande på honom. Under hans konvalescenstid var hela kans lif en kedja af fromma religiösa samtal med hustru och dotter, och den förr så lättsipniga veridsmenniskan tycktes liksom med ens vilja godtgöra den likgiltighet, hvarmed han förut betraktat de andeliga tingen. Ingas hjerta jublade af fröjd en dag, då Melcher af egen drift anhöll om den heliga nattvardens begående tillsammans med de sina, Sjukrummet föreföll henne nästan som ett kyrkligt kapell under den fromma ceremonien. Den nyligen så sinnesslöa Inga hade förändrats som genom ett trollslag; hon tyckte att hon nu först vaknat app till insigt af rätta betydelsen med ordet mska, och hon tackade med innerlighet himlen, som befrämjat detta återseende, tillstadt denna sjukdom och låtit de makar, hvilka brottet avskilde, återförenas genom Aldandet och kärleken. j