Aftonbladet – 15 april 1874, sida 3

a TEPE rn efter soffkanten och slutligen sjunka neå på golfvet. Förskräckt skyndade wmovalpredikanten fram, för att stödia don svimmande, men först sedan han stänkt vatten öfver hans tinningar och under ångestrop tillkalat damerna, började Melcher Winke öppna sina ögon. Förlåt mig, farbror Göranv, stammade den olycklige, i det han förvirrad blickade omkring sig på de ömt oroliga, som omgåfvo honom, — Jag kunde inte höra era stränga, men sanna ord till slut; min ungdomskraft är bruten, den fordne goddagspilten har slitit mycket ondt till både kropp och själ på dessa år, och de skakande scener jag nyss genomlefvat ha upprört mig så häftigt, att jag i en hast fått nerver som en qvinna. Kanske har jag också förkylt mig litet under dessa nätter, som jag tillbragt i ruinen under spaningar efter mina älskade. Förlåt min svaghet, min mattighet, men jag känner att jag kehöfver litet hvila. Har du nu dummat dig igen, Göran? Ja, du blir då aldrig gammal nog, för att bli klok, bannade Kajsa Adler. Mitt illande Yf, förlåt mig, min kära Melcher! Jag tog visst till domsbasunen i stället för reveljtrumpeter. Undan qviniolk! Jag ska bära honom ensam in i gästrummen, len stackars gossen, det vili jag lofva!x Stödjande sig möt den starke gubbens ärm, vandraåe Melcher Winke, blek som lödex och djupt förkrogssd in i närmaste sästkammare, omgifvon af maka och dotter, vilka egnade honom de ömmaste omsorger, XXXVIL l Kring en sjukbädd. Det gick ej så fort och så lätt som man lade trott att uttaga det skiokelsedigra teget för den byottslige vinglaren. Redan dagen efter mötet med sin mak? nsjaknade Melcher Winke på ett artoöm vingade hans familj att eftrskieka läkaen, och inom kort befs ..4 a eryfeber, , se sjukdomen var;