Engelsmännens krig med ashantees är hel säkert för det närvarande oåterkalleliger slutadt, ty under nästkommande nio måna der skall ingen europeisk här våga trotss de klimatiska hinder, som ställa sig ivägen för framträngandet öfver Prahfloden. DNe svarta tyckas vara fullt medvetna om den säkra ställning, hvaruti de för närva rande befinna sig, och börja nu att göra svårigheter vid uppfyllandet af fredsvilkoren. En beskickning, med ashanteekonungens son i spetsen, har kommit från Coomassie till Cape Coast Castle med den förklaring, att det för det första icke är möjligt att uppfylla traktatens bestämmelser med afseende på menniskooffren, och för det andra att sir Garnet Wolseley icke fordrat 50,000, utan 5000 uns guld i krigsomkostnader. Då man nu, af den offentliggjorda officiella fredstrak taten, känner, att general Wolseley verkligen fordrat 50.000 uns, och man icke gerna kan föreställa sig att generalen tagit miste på nollorna, så är det klart att ashantees trott det vara möjligt att lätta bördan af krigsomkostnaderna, genom att minska dem till nio tiordedelar af den ursprungligen bestämda summan. Med fredstraktaten är alltså icke den verkliga freden på något sätt betryggad, och man är i England beredd att få göra en bedröflig erfarenhet i fråga om negrernes ordhållighet och redlighet. GeBeral Wolseley har redan börjat hysa tvifvelsmål om att hela den genom fredstraktaten bestämda summan skall komma in i engelska skattkammaren, Se dagens telegram.