Aftonbladet – 13 april 1874, sida 3

gatan och samma. natt på en ångbåt såsor fördäckspassagerare med en oansenlig kapp säck begifvit sig af till Tyskland, hvarifrå han vidare fortskaffat sig till Amerika, Här hade han haft många. äfventyr oci öden, men förgäfves med den lilla återsto den af sin reskassa sökt att fresta lyckan Den nyckfulla gudinnan hade för alltid vänd honom ryggen. I det främmande landet hade han vari jernvägsarbetare, renskrifvare, bokförare handtlangare, handelsbiträde; med ett orc på allt sätt försökt att ärligt försörja sig men alla hans inkowster hade uppslukats a de dagliga behofven. Slutligen hade rykte: om hans familjs välstånd, tack vare moi Ingrids uppoffringar, trängt ända bort til hans öron, der han, på sista tiden bosatt i Brasilien, försökt sig med en liten handels rörelse. En obetvinglig längtan att återse sing kära grep honom med sådan makt, att han började tyna bort af hemsjuka till dess han slutligen för sina små besparingar köpte sig en ångbåtsbiljett till Hamburg, hvarifrån han sedan öfverreste till Sverige. Efter utståndet fängelsestraff ville ham nu bli den simplaste dagakarl i em undangömd vrå på fosterjorden, hellre än atti främmande land bära på sitt oförsonade orott. Ack, kunde han blott erhålla sin nakas och sitt barns förlåtelse, skulle han efva vida skild från dem och på afständ röjda sig åt deras lycka. Hvad hans Inga veträffade, skulle ban låta lagen besegla len äktenskapliga skilsmessan från henne, vå det hon måtta kunna bära en annan maes eller sin fars obefläckade namn. När Melcher Winke talat slut, sjönk Viola 1ed på sina knän framför honom och blic kade med innerlighet upp se AA man, som msider nu på fullt allvar ville resa sig ur allets dy och ofra allt för sin försoning, Fader, älskade fader!s stammade den ipprörda flickan. Nu först finner jag dig rårdig detta namn, då du i stoktet förtram ar all din egolum liksom man kramar ev